Tjatmostrar

Jag förstår inte hur folk kan ha boxrar utan och göra något med dem, drivs de inte till vansinne? I veckan nu har jag vart sjuk, känt mig riktigt dassig så inte orkat göra något mer engagerande än att promenera kräken lite… Sista två dagarna blev det dessutom lite si och så med det (Tisla var erbjuden att följa med på skogsridtur med hästen men hon sjappade tillbaks till stallet och hundarna där istället, hm). Idag kulminerade därför allt i två MYCKET tjatiga hundar, som knölade på mig konstant, slickades och buffades, morrades och gäsppep – dessutom brotta runt varandra lite.

Fortfarande inget bra alls, halsen gör sviiiiinont (inga associationer till svininfluensan nu ), men kände att jag var tvungen och göra något åt detta. Så blev en ryggsäck med uppletande saker med oss ut, som vi inte tränat på alldeles för länge får jag erkänna…

Vallade en halv ruta på bredden, som en väldigt bred korridor. La ut sex föremål med tanken att Puma fick plocka åt sig några först. Hm, och ja det gjorde väl hon… men hon passade på och kolla upp typ alla föremål först, byta en gång på första föremålet sen stå i enorm beslutsångest vilket föremål hon kände mest för att hämta när hon skulle ut igen… Nu tränar vi ju bara för skojs skull och gjort sista året, säkert därför mycket av detta kommer då jag inte direkt har krav i vår träning, så därför stod jag mest och fnissade när mattes lilla drake funderade mest över vilken skatt hon ville ha i sin samling. Fast Puma hade skitkul och var såååå nöjd. Andra omgången var hon lite mer ”rätt”, men tanten gör ju precis som hon vill – så är det bara.

Tisla hade tre föremål kvar, de två första gick in skapligt (men lite missnöjd över hur hon gick och styra i skicken samt hennes generella nosarbete) – den tredje behövde hon rätt mycket stöd på men fick in den med. Andra omgången så hade hon fyra föremål kvar och det var som hon funderat på saken medan Puma var ute igen och nu var hon mycket mer lyhörd för mig och sökte av där jag bad, dessutom tyckte jag hon arbetade smartare med nosen också (vinden var densamma, alltså ingen alls nästintill så borde inte påverka) vilket resulterade med sakerna snabbare i snoken och därmed snabbare in. Första tre föremålen plockade hon åt sig på kanske 1,5 minut, det fjärde fick hon jobba mer på (låg ganska grunt) men hon fick in det utan hjälp. Så kändes som det slutade himla fint.

De är ju väldigt olika, Puma är ju självständig till förbannelse och det är svårt att hitta en ”lön” värd att jobba för, medan Tisla knyter knut på sig själv för att vara till lags men i gengäld kanske behövt ha något mer egna åsikter i uppletande och spåret för och riktigt maxa. Fast lite det som gör det så kul att träna bägge och de löser ju bägge två uppgifterna, men på MYCKET olika sätt.

Det sista har de vart väldigt bundna till varandra upplever jag det som, busar mycket mer än förr och delar gärna på biabädden och myser. Tror Puma hade ont mer än hon visade efter sista operationen, det såret var ju större och mer svullet och hon skrek ju riktigt ordentligt ett par ggr när Tisla stötte till henne (och hon är mycket smärttålig annars). Det i kombination med lite skendräktighet som nu börjar gå över gör att Puma känns piggare än på länge.

Tyvärr, tyvärr, tyvärr har jag nu hittat en tredje knöl, på samma plats som de tidigare två ungefär (mitt på bogmusklerna alltså men som vanligt ”inbäddad” mellan musklerna). Så himla trist verkligen men jag visste ju att beskedet inte var positivt i våras och domen då löd ”MYCKET stor risk för residuala tumörer”. Spontan känslan bara skriker ”operera bort otäckingen nu!”, men jag kan inte operera henne var 3:e-4:e månad, är inte hållbart för henne, även om jag gärna gjort det. Fast det tänker vi inte på nu, nu har vi det gott bara.

Att smälta saker och ting

Det tar någon dag att smälta saker. Dels var jag inte alls inställd på att ta certet igår, jag visste nämligen att en annan väldigt fin hund just blivit godkänd lägre och skulle upp mot oss – jag hade lite gett upp på förhand, faktiskt genuint chockerad när han sträcker fram handen och säger grattis… jag trodde det var för att avtacka oss liksom.

Dels har det gått så snabbt allt, vi klarade ju uppflytten sista maj. Fast anmälde ju inget förrän i augusti… och då går vi och tar våra tre cert på en månad. Så himla häftig min hund är, min alldeles underbara hund som dessutom är en avkomma av min andra alldeles underbara hund. Blir liksom extra glädje rakt igenom.

Satt och funderade på igår vilka man skulle tacka… men jag vågar inte nämna någon i risk att glömma bort någon alldeles viktig. Alla timmar som ligger bakom detta, alla peppande hundvänner, träningskompisar, hundgurus, peppande uppfödare – snälla bekanta och ibland nästan obekanta som gjort det möjligt att tävla trots att jag saknar körkort… det är bara så jävla häftigt faktiskt. Fast allra, allra mest vill jag tacka underbara Trassel för att du är så himla perfekt.

Sen dessutom ett super tack till alla grattis via sms, hemsidan, gästboken här, gästboken hos kennel Enchanter’s och även facebook. Underbara vänner. <3

Tisla däremot är nog mest lyckligt ovetande. Hon är fortfarande inte för fin för att somna med huvudet i famnen på mig, så trött att hon bara måste klänga på mig, tungan stickandes ut som den gör när hon är som allra tröttast. Inte heller för fin för att jaga harar i skogen och sno saker ur träningsväskan. Det är sant som de säger, man har samma hund med sig hem från utställningen som när man kom dit, på gott och ont.

Det kommer nog ta ett tag att helt och hållet smälta det, därför ska vi passa på och njuta under tiden.

Njuter av varandras sällskap, då 22 år resp. 3 veckor.

Boxerspecial Öglo, Alvesta – CERT, SUCH!

Idag har vart en fantastisk dag…

Enchanter’s Pumas Promise

Vinnare bruksklass med CK och CERT – därmed Svensk uställningschampion

Kritik:

2 år gammal. Mellanstor.

Mycket god typ. Bra skalle som kunde vara något högre.

God nossubstans. Utmärkt bett.

Bra hals och överlinje. Tillräckligt förbröst.

Bra vinklat fram och bak. Önskar lite mer av hela hunden.

Utmärka rörelser. Champion idag.

Domare: Rolf Pedersen

————————————————————-

SUCH Enchanter’s Pumas Promise – med alla sina cert rosetter

Tack Öglo för ett fantastiskt arrangemang – jättre trevligt med uställning OCH lydnad! Hela dagen har löpt så smidigt för oss tävlande.

Dessutom ett särskilt tack till Mildred (kennel Valsängens) för coachandet ringside och peppandet som gav oss självförtroendet och springa hem certet. Det värmde!

Lydnadsklass 2, Öglo – Alvesta

Ja vad är det man säger, bryt ihop och kom igen? Nog första tävlingen med Tisla jag känner gick riktigt dåligt. Hon hade visserligen as kul, bara kanske inte alls på rätt sätt. Fast nu skäms vi inte och visar precis hur vår lägsta nivå ser ut.

Platsen – 7 p – orolig, sitter för tidigt

Fritt följ – 7 p – rymmer, dk, sitter snett

Läggande under gång – 9 p - långt fram i transport

Inkallande med ställande – 0 p – stannar ej

Sändande med ställande (rutan) – 0 p – (jag bryter)

Apportering – 7 p – tugg

Fritt hopp över hinder – 9 p - styr med handen

Fjärrdirigering – 8,5 p - segt läggande

Helhetsintryck – 9 p -

Totalt: 116 p – 3:e pris

Domarkommentarerna sammanfattar det hela rätt bra… Hon fixade helt enkelt inte alls störningen att vi gömde oss i skogen på platsen, märktes när jag kom tillbaks och gick igen genom hela programmet sen. Rymmer under fria följet var att hon drog som en löning när jag kommenderar fot (vi är uppställda mot där vi hade gått in i skogen), kommer visserligen direkt men ja – sedan var det som att hon bara passade på och tramsa genom allt sen.. Inkallningen övervägde hon inte ens att stanna på, trots att det funkat så bra det sista samt då vi värmde upp. Rutan som var precis där vi gick in i skogen… ja ni kan ju föreställa er – rutan var inte direkt målet. Sen lyste ögonen av fulla fan på apporteringen – jag är glad att hon ens kom in utan ärevarv… fjärren var hon så laddad på att det gick segt nästan för hon spände sig.

Lilla loppan då, men som sagt – roligt hade hon. Även om vi var på lite olika plan idag… En kampboll ”vann” vi i alla fall (undrar om det inte borde kallas tröstpris kanske…? ) så Tislas dag var defintivt gjord!

Alvesta imorgon

Ja nu går det faktiskt inte att göra mer. Imorgon är det Alvesta och lydnadsklass 2 samt ställa på årets sista boxerspecial. Det har regnat här sista dagarna, rätt mycket – enligt SMHI så ska det dessutom regna på oss i Alvesta imorgon med. Trist – men om prognosen är lite rätt så skulle det i alla fall bli uppehåll på morgonen då lydnaden går, vilket hade vart trevligt.

Inkallande med ställandet har faktiskt blivit BETYDLIGT bättre under veckan, även med kommendering. Metoden att ”lura” henne med leksaker har faktiskt vart väldigt effektiv, hon har god fart i bägge inkallningarna och stannar på ungefär en 0,5 m så gott som varje gång – även utan leksak bakom. Nu är det ju inte så befäst att jag på 100 % kan säga att det kommer fungera, men från en säker nolla till att vara stor risk för poäng får väl räknas som framsteg.

Rutan däremot är… skakig. Vi får väl se… Fjärren funkar i regel, men det där med ”sitt” är ju lätt att glömma bort vad matte menar.

Fast faktiskt vart ett himla roligt projekt att göra detta på ett par veckor, så hur det en går har vi fått en liten vitamininjektion att komma igång med lydnaden igen. Det blir nog lite vanlig lydnad i höst (2:an vill jag gärna klara av i alla fall, 3:an ska vi kanske börja nysta i) då det är mycket få högre tävlingar i höst och väldigt långt till allihop, så ska ägna hösten/vintern åt att få bra grunder i både högre och elitmomenten och inte stressa fram något. Tisla är fortfarande väldigt ung och vi har gott om tid på oss att nå dit vi vill, känner att jag har mycket jag vill bygga på i bägge specialdelarna och lydnaden innan vi går ut i brukset igen. Tänker då hellre gå på känslan där att vi inte bör stressa och skita i målet att starta högre i höst.

Nu lite skönhetssömn åt oss bägge.

En illustration över vår underbara söndag

Denna bilden gillar jag… mer sånt här:

Träning inför Lkl 2

Jag och Hanna var ju på Värmdö BK och tränade. Bra med främmande plan helt klart, Tisla var nog dock dels trött men även lite övertaggad eftersom jag inte haft möjlighet och ha henne lös något under tiden innan på resan.

Vi körde lite rutan, vilket var ömsom vin ömsom vatten. Ett tag bara snurrade hon till det, men när vi blev kommenderade sen gick hon rakt in med bra fart. Körde ink. med ställande med, med väldigt blandad kompott där med…

Vi fick möjlighet till en plats tillsammans med två andra som tränade där, blev hälften synlig och hälften dold, men hon verkar inte det minsta störd av att ha mig utom synhåll så känns lugnt. Nyttig träning med främmande hundar och ny plan i alla fall.

Efter ett tag så hjälpte Hanna oss att gå igenom hela tvåan, himla nyttigt för och se vad vi ska göra nu i veckan.

Blev kommenderade fritt följ, se film på det här:

http://www.youtube.com/watch?v=ZY_dal67uXA

Hon var överladdad och jag hade en kampleksak innanför västen, så en del studs och trängningar, jag blev irriterad och då kommer dk:n som hon inte behöver men jag gör av ovana ändå. Fast jag gillar kontakten och vi kör alltid väldigt lekfullt fritt följ och brukar bara strama upp det i veckan innan tävling litegrand, för då blir det liksom mest tryck i henne. Så det ska vi göra nu, massa vänstersvängar med belöning bakåt/utåt och sedan allmänt dämpa henne något kanske…

Läggande under gång är klockren tia, faktiskt… ska till något mycket oväntad om det ska gå fel. Ser ni fartränderna på vägen ner?

Sändande till rutan var som sagt just vid det tillfället fullt godkänt och innanför… men det kan bli vilket som på tävling, så blir mycket öva på och VETA vad en ruta är i veckan. Fast det känns ändå inte hopplöst.

Inkallande med ställande… var… haha ja… hon hade inga planer på att stanna om vi säger så. Tisla tyckte att nu när vi blir kommenderade så kan man ju slippa det där stanna tjafset helt och hållet… med en leksak bakom fick jag i alla fall ett stopp på henne, om än något långt innan hon stannade och hårt kommando. Fast dividerade detta lite med Hanna, har ju inte kunnat ha leksak för då kommer hon liksom inte alls. Testade oss dock fram lite, halv kul leksak bakom och jätte kul leksak hos mig fungerar rätt bra… och växla vilken belöning som gäller. Körde på det idag och vi hade framsteg ändå känner jag… men när mamma kommenderar blev det lite samma sak, hon tycker hon kan få slippa stanna då. Fast vi kör stenhårt på detta nu i veckan och mkt kommenderingar med så kan det nog gå. Tack Hanna för inputen!

Apportering, helt okej, aningen lek kanske och lite tugg men inget större.

Hopp över hinder, inget och anmärka på.

Fjärren gick bra, dock lite störd av Hanna bakom. Vi har ju knappt kört med någon bakom, men det ska vi göra i veckan en hel del med… men hon sätter sig och lägger sig när hon ska och håller positionerna mellan med. Så blir nog bra om inget oförutsätt händer…

Vi kämpar på i veckan, det ska i alla fall bli bättre. Hon är ju rolig lilla Trassel, för hon älskar ju detta.

Stockholmsresan

Oh vad skönt med lite semester. Vi åkte redan tidigt torsdag morgon (vi hängde med mamma ner när hon började jobba sex på morgonen), men det första som hände var såklart att Blekingetrafiken inte hade någon tågersättningsbuss på plats i tid. Det var planerat buss (varannan avgång är buss norrgående) men den bara var inte där… så en halvtimma försenade från Karlskrona missar vi såklart anslutande tåg mot Alvesta. Om man åker själv är ju inte detta något större problem, men med hund… ringa snabbt som attan till SJ som lyckas boka om oss igen djurtillåtet på nästa avgång (all heder till SJ ändå) så fram kom vi tillslut om än 1,5 timma försenat.

Första dagarna bodde vi hos en gammal bekant till mig, som jag egentligen varken träffat eller pratat med på år och dag, men det var trevligt. Ägnade dagarna åt att promenera, kika Skins och äta gott – passade oss båda fint. Lördag begav vi ju oss som sagt till Ölo:s special i Skavlöten, via två t-banetåg och två bussar – med bur och ryggsäck samt hund. Förvånansvärt nog gick det riktigt smidigt! Vi var där i tid och bussarna stannade relativt nära utställningsplatsen, bara en mysig skogsstig ner. Utmärkt! Coolast är dock Tisla som beter sig som hon inte gjort annat än att vistas på ett stökigt och lite speciellt ställe som Slussen. Vilken pärla, helt klart. Uställningen hade rätt lagom väder, soligt med lite moln då och då, varmt och skönt men inte för varmt. Jätte trevligt och tjattra med Eva (med snyggis Sigge), Joanna (med Povel), Marie (med Ozzy) och alla andra som var där. Boxerspecialerna är ju himla roliga ändå. Lördagskvällen blev vi tillslut hemma efter lite om och men, tur var väl det för jag fick migrän i slutändan…

Söndagen gick vi upp och packade ihop oss igen för att bege oss mot Hanna, Markus och Isa. Återigen med allmäna kommunikationer, lite jobbigare när jag hade all packning (den jävla buren var jag frestad att lämna i slussen tillslut). Fast tillslut var dom där, utanför bussen – våra underbara tjejer. Tisla fnattade ihop av lycka och jag var också glad (men mer behärskad ). Efter lite trevlig lunch och snack så begav vi oss till Värmdö BK för lite träning (mer om det i eget inlägg sen), vad vi saknat bästaste träningssällskapet! Sedan en mysig promenad i skogen och ut mot havet, hundarna badade, om än Tisla med viss förskräckelse när hon upptäckte att hoppa ut från klippan betydde simma omedelbart… Hundarna sprang som tokar i säkert två timmar, åt blåbär, vi åt med blåbär sedan hemåt igen. Bara för att gå ut igen och få förevisat gustavsberg (Hanna jobbar på sin flyttnings kampanj och visst är Gustavsberg/Värmdö väldigt mysigt).

Efter detta mys på kvällen med någon god drink, jätte god mat (all heder till Markus den store kocken) och soffslapp framför film. Så himla härligt och träffa dem igen, men alldeles för lite med bara en dag. Dessutom hinner man ju känna efter hur tomt det är efter dem med… men vi får göra om det igen, Tisla saknar Markus fötter! På måndagen skulle vi ju hemåt, Markus och Hanna jobbar ju så vi hade med oss Isa ut på en ordentlig promenad mitt på dagen innan vi skulle åka. Utforskade lite runt en sjö där (Isa kände till ALLA bra badställen ) och flickorna fnattade runt och hade det bra tillsammans.

Fast allt kul kommer ju till ett slut, tillslut – så vi packade ihop oss en sista gång och begav oss mot stan för att möta upp Jessica och Joanna för en promenad innan vi satte oss på tåget. Jessica hade ju flytt fältet till Gotland lagom tills vi kom uppåt, men stressat hem för vår skull (tack) så vi kunde klämma in en promenad med fyra glada boxrar. Tisla hade börjat tappa sin uppfostran i takt med att hon blivit tröttare, men det var superkul och träffa både Jessica och Joanna lite innan vi tog oss hemåt – det får vi göra om det med helt enkelt!

Snälla Joanna skjutsade oss till centralstationen och för en sista gång klämde vi oss på tåget med all packning. Nu var Tisla rätt sliten faktiskt, men nog rätt nöjd…

Oräkneliga är de okända människor vi pratat med under vår lilla semster, som ville klappa den ”så söta, snälla och coola hunden”. Tisla har glatt ställt upp, vilket mysigt litet äventyr vi haft. Konstaterade att det här var superkul, men vi gör nog inte om det utan körkort… eller kanske utan, men definitivt INTE med stor hundbur på släp… Tack alla underbara vänner jag träffat i helgen, för denna mysiga mini semester!

Ölo:s boxerspecial 29/8-09

Igår bevistade vi  Ölo:s special i Täby, Skavlötens motionsgård – väldigt fint område. Bra gick det också…

Enchanter’s Pumas Promise

1:a bruksklass, CK, CERT

Kritik:

Tall, well made red and white. Well balanced head.

Excellent mouth. Dark expressive eyes.

Good rich (? lite otydligt där) of neck. Well layed shoulders.

Level topline. Well muscled quarters.

Excellent mover.

Domare: Edna Woods, GB.

Mysigt också att träffa Joanna, Marie, Eva m.fl.. Roligt att man ses då och då! Tack för peppet och assistansen vid ringen med.

Nu sitter vi och väntar på att Hanna ska ringa, ska hem till henne och Isa (ja Markus med såklart) så ska vi träna, promenera och ha det gott. Ska också bli kul, saknar vårt bästa gamla träningssällskap.

2 veckor

Är tiden det är kvar till vår (jag och Tisla) lydnadsklass 2 debut. Vad har jag gett mig in på egentligen??? Lite den känslan får jag ibland… men vi ska ändå ställa ut och då kan vi lika gärna passa på och tävla lydnad när det så smidigt arrangeras samtidigt.

Lite gameplane då…

Platsen – bör inte vara några problem, hon ligger ju 5 min utan problem och att jag är dold är inga problem heller det vi kört…

Frittfölj, läggande, hoppet och apporteringen har hon ju i stort sett sedan tidigare – men vi bör kolla av både hoppet och just apporteringen för poleringar.

Rutan – här kör vi på. Hon har koll på att hon ska mot området helt klart, men ibland blir det lite knas och hon ställer sig mellan konerna fast på utsidan rutan. Tänker köra bara att hon ska få koll på vart hon ska, snabbt och glatt – på kommando. Stanna kommando hoppar vi mer eller mindre helt tills tävling – för stanna på kommando kan hon. Utförs poängmässigt kanske 6/10 ggr i dagsläget… hinner vi ju göra rätt mycket mer säkert på två veckor.

Inkallning med ställande – svårt och säga hur det kommer gå. Övar snabba stopp, belönar bara med fart in i stannandet… Övar inkallningar från stående separat. Inte riktigt sammansatt än, med delmomenten börjar ta sig riktigt bra faktiskt, bör se rätt bra ut om två veckor…

Fjärren – ser bra ut. Om inget oförväntantat händer så är det poängmässigt och dessutom rätt bra poäng… men på tävlingar händer alltid oförväntade saker.

Som det ser ut nu är det faktiskt en fullt rimlig möjlighet att det går vägen och skulle det inte göra det har vi inte förlorat ngt… men vi tränar lite näst intill varje dag nu, så peppande att ha ett datum och träna mot.