8 maj – Rödeby: Lydnadsklass 2, 135 poäng och tredje pris, placerade trea.
29 maj – Mönsterås: Högre klass spår, 399,25 och godkänd.
12 juni – Rödeby: Lydnadsklass 2, 177,5 poäng och första pris, klassvinst!
14 juli – Öland: Lydnadsklass 2, 170,5 poäng och första pris, placerade trea.
25 september – Växjö: Högre klass spår, 382 poäng och godkända.
9 oktober – Nora: Lydnadsklass 2, 169 poäng och ett första pris, placerade trea. LP!

LPII SE UCH Enchanter’s Pumas Promise

Jag ÄR faktiskt ganska nöjd med detta facit. Nog för att jag helst ville ha uppflytten till elit spår och inte hade jag tänk tävla ihop ett LP. Kanske är det lite skryt, men det har vart ett tufft år på andra sätt så känns bra och glädjas åt detta lite. Tisla poängterade att vi inte ska tävla mer genom att bli skendräktig utav bara den idag och bara ”boa” här hemma idag, varken tid för mat eller promenader.

Mål 2012? Start i lydnadsklass 3 med 1:a pris kanske. Uppflyttade till elit klass spår måste vi ju ha igen som mål.

Uppdaterar ju inte så ofta längre, men någon/några gånger i månaden ska vi allt klara av.

Just det – vår nya flockmedlem, Enchanters Pandans Pärla – Pärlan måste ju presenteras! Pärlan flyttade hem till oss i augusti och är allmänt ljuvlig. Kullsyster till fina Puma så sju år, kanske ska vi tävla lite, vem vet… Men tränar gör vi lite, ruinsök är ju askul tycker Pärlan.

Annars sliter vi på med framåtsändande, apporteringen (som vi gått in och pillat så det ska bli perfekt), spåret och uppletandet. Dock kommit fram till att framåtsändandet kommer inte att vara färdigt, så nu de sista veckorna innan start ska vi lägga mest krut på specialen. Det är nog där vi behöver poängen mest just nu. Det andra om hon går som hon brukar ger nog med lydnadspoäng…

Spåret går okej nu, uppletandet av spåret också… Framförallt det sista har gått framåt det senaste, men nu är det mattes nerver på tävling också. Spåret går stundvis klockrent, ibland med massvis med klurigheter utan problem – stundvis är man gråtfärdig… Fast det sista gick fint, så får ta med mig den känslan och vi har några kvar innan sm:et att gå. Funderat lite över hennes tempo i spåret, fast hastigheten är inga problem. När hon går snabbt så är hon också riktigt spårsäker och plockar pinnar, hon slår bara av på tempot om hon är osäker. Så matte får leva med att jogga i den oländiga skogen.

Frågan är om det går vägen på boxer sm:et, hon. Har det i sig, det är en ”ork” fråga tror jag på uppletandet… Fast jag tycker faktiskt att det ska bli skitkul.

Syns på boxer SM?

Platsliggande – 8
Sätter sig innan kommando

Fritt följ – 8
Sitt snett, bra kontakt

Läggande – 9,5
Avslut, kan göras snabbare (misstänker att den sista kommentaren var ironiskt menad)

Inkallande med ställande – 10

Sändande med ställande – 10

Apportering – 7,5
Tugg, slarv

Fritt hopp över hinder – 10

Fjärrdirigering – 8,5
Tempo, flytt något fram

Helhetsintryck – 10

Totalt: 177,5 poäng, första pris och klassvinst

Underbara vovve. Men det började ofokuserat i fria följet, hann bli lite irriterad, publiken drog idag vilket den inte brukar göra. Fast Tisla blir alltid bättre och bättre genom programmet, så även idag. Inkallningen var så sinnessjuk, samma fart som sist men nu med en riktig tvärnit – magiskt. Den retfulla rutan likadant, full fart ut och ett bra ställande.

På platsen stördes Tisla av att en hund stack direkt bak till oss i gömmet, jag såg att hon inte vara helt trygg och nöjd då jag kom ut – då sätter hon sig tyvärr direkt. Vi behöver lägga mer plats generellt och i synnerhet med rejäla störningar. Apporteringen måste vi också jobba mer med lite krav – på mindre tugg och mindre lek. Tror vi behöver värdeladda vägen in lite mer igen, backa lite. Onödigt poängtapp.

Supernöjd med Tisla idag, vilken tjej jag har! Kommer nog lite bilder senare, då fina Towe fotat idag med. Fixat.

Lydnaden:
Fritt följ 8 – 9
Ink. mef ställande 9 – 9,5
Framåtsändande avstod
Krypande 8 – 8
Skall 6 – 7,5
Tungt föremål 9 – 8
Hopp över hinder 7,5 – 8
Platsliggning med skott 10-10

Special:
Upptag av spår 6 – 6
Spårning 8 – 8
Uppletande bryter

Kul att ha sparat då pappers protkollen tenderar att försvinna.

Spåret idag tänkte jag utveckla i ett eget inlägg med dator senare. Resultatsmässigt så fick vi i alla fall 399,25 poäng, samma sak där, inga dåliga poäng egentligen, men en lite förvånande nolla på uppletandet samt ett struligt upptag (pga matte). Runt spåret kom vi i alla fall, alldeles för snabbt, 13 (!) min mot maxtiden som är 30… Lydnadspoängen var tillräcklig för uppflytt egentligen, trots att vi avstod framåtsändandet, vi behöver mer poäng på specialen. Fast det jag är mest nöjd med är nian på ink. med ställande! Godkända blev vi alltså, men uppflytten känns inte som en omöjlighet, nu vet jag precis vad vi ska öva mer på! Roligt som faaan hade vi. Återkommer som sagt med mer tankar runt denna tävling, fick många bra aha-upplevelser.

Tack kära mamma för att du körde!

Några spår och en del uppletande har vi hunnit med också. Spåret bekymrar mig inte egentligen (vilket i sig nog är ett varningstecken), behöver träna upptag mer framförallt och mer dolda apporter (vi har ju tävlat spår där spårläggana lagt mossa och gräs över apporterna…). Hon är nogrann med apporterna (till skillnad från Puma tycker hon till stor del att de är syftet med spåret), men hon kan bli bättre på de halvdolda.

Uppletande fungerar bra, det jag känner är att hon söker av väldigt självständigt vad jag kan utläsa ur reglementet är detta inte förbjudet?! Jag måste prata med någon mer erfaren lite om detta… följer hunden inte dirigering ger ju detta avdrag, men en hund som inte riktas mer än att vi står uppställda mot rutan och väljer att gå på vittring på föremål, även om detta är något snett, ger det avdrag? Det är ju ett problem om hon hade vart ovillig att söka hela rutan, men man får ju gå fram och tillbaka längs kanten så jag tror inte att detta borde bli ett problem för oss. Eller..? Som sagt får prata mer med någon om detta, aldrig tävlat detta moment och känner mig osäker på bedömningen… :S Men i stort sett alla föremål kommer alltid in och inom tiden, försöker växla föremål och ha dem mer ”oluktade”, men vi skulle behöva ha träningssällskap som dreglade ner dem först… känns som en brist.

Tisla snarkar i alla fall mycket nöjd i sin bädd ikväll och jag har massvis med jobb att fixa hemma, blir inte att stänga dessa blå på några timmar.. urk!

Nu är vi bägge två helt slut. Tyvärr verkar Tisla lite risig i kistan.

För närvarande är det stressigt på jobbet och pålagt det faktum att det vart ett riktigt skitår har jag saknat all energi. Fast då vi passade på att ta en helt fantastisk långis i Hässlegården igår så insåg jag att det behövs lite mål. Pratade lite med Ingrid och vi har ju pratat om att tävla tillsammans någonstans, förmodligen i smålandsregionen lägre/högreklass spår. Plockat några datum, är någon sugen att hänga på så hör av dig.

Idag hann vi ett fokuserat träningspass. Med målet att starta både Lkl 2 och högre i vår har vi att göra. Passet idag fokuserades på ink. med läggande, apportering (trä idag) och kryp. Ja och någon plats också… Tisla är jäklar på hugget nu, ett sant nöje och träna. Jag fick massa bra insikter – vad vi behöver dekonstruera i momenten och slipa mer på och vad som fungerar bra. Vi har ju småtränat hela vintern, så hållt igång har vi, fast i dessa längre passen med mer krav kommer verkligen Tisla till sin rätt. Vilken tränings-/tävlingshund hon är, jag tvekar på att jag kommer få något lika bra igen… någonsin.

Jäklar vad taggade vi är.

Så idag var vi hos djurkliniken. Urs, det känns inget bra att lämna att hunden och gå med tomt koppel från veterinären. Lite för nära i tid till det som hänt innan i år. Jag har dock fullt förtroende för Elisabeth både kunskapsmässigt och så litar jag på henne. Tisla verkade rätt pigg när jag hämtade henne igen, men var nog ”fullare” än vad som märktes av. Hemma ikväll har hon varit pippig, somnat sittande och allt annat som hör till.

Knölarna i sig går inte att säga så mycket om mer än att de kom förhållandevis snabbt, växt till snabbt, satt ganska djupt inåt (stora sår) och var tre till antalet. Elisabeth gillade inte hur de såg ut och kändes, inte jag heller… fast samma sak sa vi bägge om knölen på svansen, som analysen visade var ingenting. Så nu är det en fråga om väntan…

Jag hoppas ju verkligen att detta året faktiskt inte blir sämre. Skitår…

Bästa Tisla tänker dock på väsentligheter, som att hon svält i ett dygn. Att man har svårt att dricka med tratten på. Man kan inte komma in i favorit sovplatsen som är buren, med tratten på. Att hon har ont. Dessutom är allt mitt fel… ja vimsig är hon också av narkosen. Hehe, nä, men hon har en lite full blick liksom… dock sovit hela kvällen.

Håller tummarna för att detta var allt och att vi ska få koncentrera oss på tränande i lugn och ro, då stygn med mera är borta. Positionerna och förflyttningar på stället tar sig riktigt fint, skallet med.

På kvällen har vi tränat lite i den blåsiga hamnen, taggad till tusen var hon. Stramade upp lite med petigare krav och tydligare kroppsspråk – wow, vilken skillnad. Både fria följet, men även ljudgivningen mådde bra av lite krav, hon är lite lätt i framändan…