Skitåret 2011 fortsätter

För ett slag sedan fann jag knölar på Tisla… För några veckor sedan var vi hos veterinären, som höll med mig om att det inte kändes särskilt behagligt att ha dem kvar så det beslutades att ta bort dem. Tyvärr fick operationstiden skjutas på någon vecka pga veterinären.

Så idag var vi hos djurkliniken. Urs, det känns inget bra att lämna att hunden och gå med tomt koppel från veterinären. Lite för nära i tid till det som hänt innan i år. Jag har dock fullt förtroende för Elisabeth både kunskapsmässigt och så litar jag på henne. Tisla verkade rätt pigg när jag hämtade henne igen, men var nog “fullare” än vad som märktes av. Hemma ikväll har hon varit pippig, somnat sittande och allt annat som hör till.

Knölarna i sig går inte att säga så mycket om mer än att de kom förhållandevis snabbt, växt till snabbt, satt ganska djupt inåt (stora sår) och var tre till antalet. Elisabeth gillade inte hur de såg ut och kändes, inte jag heller… fast samma sak sa vi bägge om knölen på svansen, som analysen visade var ingenting. Så nu är det en fråga om väntan…

Jag hoppas ju verkligen att detta året faktiskt inte blir sämre. Skitår…

Bästa Tisla tänker dock på väsentligheter, som att hon svält i ett dygn. Att man har svårt att dricka med tratten på. Man kan inte komma in i favorit sovplatsen som är buren, med tratten på. Att hon har ont. Dessutom är allt mitt fel… ja vimsig är hon också av narkosen. Hehe, nä, men hon har en lite full blick liksom… dock sovit hela kvällen.

Håller tummarna för att detta var allt och att vi ska få koncentrera oss på tränande i lugn och ro, då stygn med mera är borta. Positionerna och förflyttningar på stället tar sig riktigt fint, skallet med.