Vilken dag

Det började tidigt, studsade upp ur sängen halv sex, vilket innebar att vi hann klämma in ett hyfsat lydnadspass på morgonen. Idag var det fokus på krypet och inkallning med läggande, det första ser bra ut nu – bara polering av detaljer.
Inkallning med läggande är fortfarande i delar, jag vill inte sätta ihop det riktigt än och tappa den fina farten. Hon har fart in i läggandet och även in till mig… så ha henne lite mer säker så blir momentet toppen.
På eftermiddagen blev det långis i skogen med två kollegor. Med betoning på långt, dessutom ett uppletande mitt på. Oh, jäklar… hon gick som en klocka och plockade fem av sex föremål på ett par minuter. Längesen hon gick så fint.

Nu är vi bägge två helt slut. Tyvärr verkar Tisla lite risig i kistan.

Tävlingspeppad

Vi var och tog stygnen på fröken Trassel igår och fick provsvar. Provsvaren var både goda och dåliga, 2 av knölarna var inflammerad granulerad vävnad – den tredje var ett masteocytom.  Det är en ganska vanlig form av tumör, hon hade inte den allvarligaste graden och tumören var tagen med kanter som var rena från tumörceller. Vi får helt enkelt hålla tummarna att det var det sista vi fick höra om det…

För närvarande är det stressigt på jobbet och pålagt det faktum att det vart ett riktigt skitår har jag saknat all energi. Fast då vi passade på att ta en helt fantastisk långis i Hässlegården igår så insåg jag att det behövs lite mål. Pratade lite med Ingrid och vi har ju pratat om att tävla tillsammans någonstans, förmodligen i smålandsregionen lägre/högreklass spår. Plockat några datum, är någon sugen att hänga på så hör av dig.

Idag hann vi ett fokuserat träningspass. Med målet att starta både Lkl 2 och högre i vår har vi att göra. Passet idag fokuserades på ink. med läggande, apportering (trä idag) och kryp. Ja och någon plats också… Tisla är jäklar på hugget nu, ett sant nöje och träna. Jag fick massa bra insikter – vad vi behöver dekonstruera i momenten och slipa mer på och vad som fungerar bra. Vi har ju småtränat hela vintern, så hållt igång har vi, fast i dessa längre passen med mer krav kommer verkligen Tisla till sin rätt. Vilken tränings-/tävlingshund hon är, jag tvekar på att jag kommer få något lika bra igen… någonsin.

Jäklar vad taggade vi är.

Skitåret 2011 fortsätter

För ett slag sedan fann jag knölar på Tisla… För några veckor sedan var vi hos veterinären, som höll med mig om att det inte kändes särskilt behagligt att ha dem kvar så det beslutades att ta bort dem. Tyvärr fick operationstiden skjutas på någon vecka pga veterinären.

Så idag var vi hos djurkliniken. Urs, det känns inget bra att lämna att hunden och gå med tomt koppel från veterinären. Lite för nära i tid till det som hänt innan i år. Jag har dock fullt förtroende för Elisabeth både kunskapsmässigt och så litar jag på henne. Tisla verkade rätt pigg när jag hämtade henne igen, men var nog ”fullare” än vad som märktes av. Hemma ikväll har hon varit pippig, somnat sittande och allt annat som hör till.

Knölarna i sig går inte att säga så mycket om mer än att de kom förhållandevis snabbt, växt till snabbt, satt ganska djupt inåt (stora sår) och var tre till antalet. Elisabeth gillade inte hur de såg ut och kändes, inte jag heller… fast samma sak sa vi bägge om knölen på svansen, som analysen visade var ingenting. Så nu är det en fråga om väntan…

Jag hoppas ju verkligen att detta året faktiskt inte blir sämre. Skitår…

Bästa Tisla tänker dock på väsentligheter, som att hon svält i ett dygn. Att man har svårt att dricka med tratten på. Man kan inte komma in i favorit sovplatsen som är buren, med tratten på. Att hon har ont. Dessutom är allt mitt fel… ja vimsig är hon också av narkosen. Hehe, nä, men hon har en lite full blick liksom… dock sovit hela kvällen.

Håller tummarna för att detta var allt och att vi ska få koncentrera oss på tränande i lugn och ro, då stygn med mera är borta. Positionerna och förflyttningar på stället tar sig riktigt fint, skallet med.