Grattis Sally

Roligt nog så har en till Puma-unge kommit ut på tävlingsbanorna, E. Pumas Pussa På – Sally. Roligt säger vi och passar på att skicka gratulationer till Sally och matte Emelie som blev godkända appellklass i lördags, Karlshamn. Till våren fixar ni det galant säger vi!

Vet inte om jag nämnt det innan, men E. Pumas Papaya tävlar ju faktiskt lydnad i Norge också – gratulationer till dem med om vi missat detta! Jag har ju vetat det ett bra tag… men så ska man minnas att nämna det här med.

I helgen presterade vi två roliga och kluriga spår jag och Tisla. Första spåret var klurigt med mycket terrängskiften, stenhäll, ris och stig osv, runt någon timma sådär i liggtid. Det gick utmärkt, det enda var att hon missade en apport, ja och att upptaget var sådär får man väl säga… Spår nummer två var däremot upptaget alldeles finemang på (hon får lite snäll vinkel mot spåret fortfarande), liggtiden något över 1,5 timma, gott om terrängskiften samt rejäla hinder i spåret samt en spetsvinkel. Spår två kanske var något klurigare, men tror också klurigheterna gjorde henne mer nogrann – för tror inte hon var ur mina steg någonstans och med en gång hon kom ur rättade hon till sig. Såg härligt läckert ut! Alla apporterna var med hem.

Vi har strävat på i lydnaden med. Bland annat lite apport hantering av spårpinnarna, Tisla har nämligen blivit hårdhänt det sista och lämnat en del huggtändsmärken i och droppen var när det knakande betänkligt i en pinne i söndags… Så körde stenhårt på att få bort tugg, vilket faktiskt behövs, nu apporterar hon med liv och lust samt håller långa stunder – finns liksom inga ursäkter alls (har det någonsin funnits en vettig kan man i och för sig fråga sig…) längre att ha överseende med tugget. Tisla är dock inte så värst korkad, så tillslut satt hon stilla utan tugg… tydligen var det inget kul när jag snodde apporten och inte gav belöning när man gnagde – poletten trillade ner rätt fort. Fast det är ju såklart en färskvara, men något jag bör tänka på oftare helt klart.

Framåtsändandet går framåt, men lika ofta något steg bakåt… vi ser med tillförsikt på hur det kan se ut om ett halvår… Fast i övrigt är intensiteten och de flesta moment toppen, hon är sååååå härlig lilla Trassel.

Puma fick ett spår i helgen… hon var mycket nöjd. Vansinnigt nöjd till och med… och det så fint ut till största delen, men hon slog lite för mycket på något ställe och ställde till det för sig, men hon jobbade sig tillbaka så fint så. Alla apporterna med hem också… mys tyckte Puma med spår.

Så… mörker och mycket lydnad nu i veckan troligtvis.

Ja vi finns inte…

Eftersom jag, med stor ivrighet och mycket energi, tutat i Christine (med Milo) – se idolbild nedan - att man inte finns om man inte bloggar, måste det ju detta innebära att vi inte finns. Eller inte just nu…

Christine säger, under utställningen i Eidsvoll i år: ”Är inte det där en sådan där American Akita?”

(saknar er, hoppas vi får chans och ses snart igen)

Jag är urusel på att uppdatera just nu, erkänner det villigt. Fast det är mörkret, detta tråååååkiga mörkret. Fast en bra sak med det, förutom att jag har svårt att hinna gå längre promenader i något som kan liknas vid åtminstone ledljus (många fördelar med skogen runt knuten, men även en STOR nackdel vintertid), det är att det blir en del träning. Tisla cyklas (länge leve cykelljus) och så tränar vi en bra stund näst intill varje vardagskväll på gårdsplanen.

Tagit nya friska tag i framåtsändandet. Jag har vart livrädd att ”förstöra något” och vart så osäker hur jag ska göra, men släppt den räddslan och leker och provar oss fram lite just nu. Genom detta lekandet har jag kommit på att problemet kommer nog aldrig vara att få henne att slå ner på tempot genom gruppen, hon är väldigt lyhörd även på avståndsarbeten, snarare för lyhörd. Så just nu vill jag få henne med säkerhet, liv och massa lust springa ut från mig och hålla avstånd. Börjar ta sig så smått, eller hon har roligt i alla fall och jag hoppas hon lär sig något längs vägen.

Målet med helgen är att hinna med ett par shyssta spår med Tisla och helst minst ett med Puma med. Nästa vecka fortsätta framåtsändandet samt på allvar ta fram tungen igen… Högre klass i vår är nästa mål och ta mig f.. och j….. om vi inte ska klara uppflytt med till eliten – hon är så bra min lilla pärla. Lydnadstävlingarna i höst kom helt av sig då Tisla löpte de tre veckorna jag planerat in lydnadsstarter, och inne i ridhus… nää… vi hoppar det. Får se vad vi hinner och när vi får lust. Det är faktiskt så, som jag sagt innan, brukset är så mycket mer lockande och visste vore det lite små coolt med min lilla trubbis i Elit. Så träning var det!

Vi har i alla fall bokat in stora stockholm i år med, den 13 dec. Jag kommer göra en långhelg av det och åker upp fredagen den 11:e och hemåt måndagen den 14:e sen… vilka kommer vi se där tro, någon mer vi känner som ska dit? Inga enorma förhoppningar som vanligt, men kul och komma iväg.

Annars gör vi inte så mycket, jag har roat mig med feber idag (=mycket hundmys), men jobb imorgon. Vi har hållt tummarna för Ingrids Trean som opererades idag. Nu hägrar sängen…. hej och hå, ha det bra allihopa.