Nu åker jag…

… eller snart i alla fall. Blir att jobba natt, sova 4 timmar i vilrummet på jobbet, sen åka direkt in till stan och tåg -> Kalmar -> Mallorca. Härligt. Mallorca är kanske inte drömresemålet egentligen, men sällskapet är underbart, värme, sol och bad, känna att man är ledig… jag återvänder hem den 3:e oktober.

Kommer antagligen bli MASSA hundabstinens, tror inte jag vart ledig från hund mer än ett par tre dagar som mest på 5 år, så underlig känsla. Men de kommer ha det toppen bra hemma hos mamma (tack. ), så får de tillbaks en laddad matte.

Igår var Martin här (hundabstinens) och vi gick en promenad och han fick fota hundarna lite åt mig. Så bland annat är den en ny bild på oss tre under ”Om oss”,  sedan portionerar jag väl ut resten… dock ligger alla mina favoriter på facebook för den som är nyfiken.

Kamp om trasan.

Matte kampar med alligatorn.

Tisla har, inte helt oförtjänt, kallats Dumbo under hela sin tid hos mig…

Då och nu

Grattis pappa Rocky!

Vi skickar ett super dunder grattis till KORAD Swedbox Holinone – pappa till Pumorna, för en fin tredje placering i Ragnar Borgefors vandrings pris för bästa avelshane.

Han är en godbit  pappa Rocky, delaktig i upphovet till 9 alldeles speciella gula monster. Här med en av Pumorna, Pompe (?) mellan tassarna.

Bodil och Kalle, ge honom en puss från mig och flickorna!

Dagens underbaraste ljud

En snörvlande boxernäsa som plöjer genom ris i skogen. Vilket mysigt ljud… och vad det lös i bägges ögon idag.

Dagens näst bästa ljud var smackandet av glad boxersvans mot benen på matte och träden i skogen…

Lycka i en liten låda!

Spår och annat

Spårat med boxrarna bus lite häromdagen, bägge två gick helt okej. Pumas svans vispade hela tiden så jag trodde den skulle gå av, det var sååå kul tyckte hon. Fick lite svårigheter med att jag korsade ett dike på flera ställen och en spetsvinkel. Det enda var att apporterna tyckte hon jag kunde ta själv… När jag stannade henne och väntade markerade hon dem snabbt, hon visste var de var men struntade helt enkelt i det… hehe, nåja, spårarbetet var fin fint.

Tissel Tassel gick ett fint spår med, mycket ris och hoppande över stockar och sten samt diken i hennes spår, men det var inga problem. Apporterna kom med hem också. Fick också oväntad störning med några svampplockare med hund som hade korsat och sedan gått nära och parallelt med spåret en bit, precis strax innan vi kom (jag såg dem men Tisla var upptagen i spåret). Fast även det var lugnt, till och med nyttigt, den nya vittringen drog så klart ut henne på slag åt bägge håll – sen riktigt såg jag hur hon stannade upp och tänkte till och letade upp SITT spår igen… turligt nog hade vi en apport mitt på sträckan där störningen gick parallelt så fick en riktigt bra chans att belöna där. Var väl runt 1200-1300 m men direkt påsläpp och 7 apporter.

Vart lite si och så med spårandet i sommar, även om jag tränar mer än jag skriver. Fast ska helt klart ta tag i det ordentligt igen nu när vi inte har värme att skylla på, ska ut lite senare idag med. Inatt så var hundarnas matte, dvs jag, som inte riktigt är frisk än – ordentligt frusen. Tvingade Tisla att sova under täcket, hon var mycket skeptisk först men kom på att det var rätt mysigt så hon sov där nästan hela natten och jag höll mig varm och glad.

För övrigt kommit på det bästa knepet med snabba kvällskissen, göra iordning maten innan så den står färdig… attans så snabbt det går att hitta det ”perfekta stället” och göra ifrån sig på, sen springer bägge två in och står och hänger på handtaget in. Hehe, man får inte vara dum.

Appropå inte vara dum. För första gången på mycket länge så ska jag åka iväg och unna mig något icke hundigt. Blir en restresa tillsammans med två tjejkompisar från gymnasiet till Mallorca. Lite sol, leva gott och ha det kul ihop. Den 26:e far vi och återkommer den 3 okt igen – skönt!

Annars så går jag och vickar lite, mest som lärare (börjar rulla in lite timmar nu) och även på boendet… Inget jag blir rik på, men nog för att överleva i alla fall. Fast det där med vikarieåtgång är ju upp och ner, så får se hur det ser ut framåt hösten här… men det löser sig alltid.

Tjatmostrar

Jag förstår inte hur folk kan ha boxrar utan och göra något med dem, drivs de inte till vansinne? I veckan nu har jag vart sjuk, känt mig riktigt dassig så inte orkat göra något mer engagerande än att promenera kräken lite… Sista två dagarna blev det dessutom lite si och så med det (Tisla var erbjuden att följa med på skogsridtur med hästen men hon sjappade tillbaks till stallet och hundarna där istället, hm). Idag kulminerade därför allt i två MYCKET tjatiga hundar, som knölade på mig konstant, slickades och buffades, morrades och gäsppep – dessutom brotta runt varandra lite.

Fortfarande inget bra alls, halsen gör sviiiiinont (inga associationer till svininfluensan nu ), men kände att jag var tvungen och göra något åt detta. Så blev en ryggsäck med uppletande saker med oss ut, som vi inte tränat på alldeles för länge får jag erkänna…

Vallade en halv ruta på bredden, som en väldigt bred korridor. La ut sex föremål med tanken att Puma fick plocka åt sig några först. Hm, och ja det gjorde väl hon… men hon passade på och kolla upp typ alla föremål först, byta en gång på första föremålet sen stå i enorm beslutsångest vilket föremål hon kände mest för att hämta när hon skulle ut igen… Nu tränar vi ju bara för skojs skull och gjort sista året, säkert därför mycket av detta kommer då jag inte direkt har krav i vår träning, så därför stod jag mest och fnissade när mattes lilla drake funderade mest över vilken skatt hon ville ha i sin samling. Fast Puma hade skitkul och var såååå nöjd. Andra omgången var hon lite mer ”rätt”, men tanten gör ju precis som hon vill – så är det bara.

Tisla hade tre föremål kvar, de två första gick in skapligt (men lite missnöjd över hur hon gick och styra i skicken samt hennes generella nosarbete) – den tredje behövde hon rätt mycket stöd på men fick in den med. Andra omgången så hade hon fyra föremål kvar och det var som hon funderat på saken medan Puma var ute igen och nu var hon mycket mer lyhörd för mig och sökte av där jag bad, dessutom tyckte jag hon arbetade smartare med nosen också (vinden var densamma, alltså ingen alls nästintill så borde inte påverka) vilket resulterade med sakerna snabbare i snoken och därmed snabbare in. Första tre föremålen plockade hon åt sig på kanske 1,5 minut, det fjärde fick hon jobba mer på (låg ganska grunt) men hon fick in det utan hjälp. Så kändes som det slutade himla fint.

De är ju väldigt olika, Puma är ju självständig till förbannelse och det är svårt att hitta en ”lön” värd att jobba för, medan Tisla knyter knut på sig själv för att vara till lags men i gengäld kanske behövt ha något mer egna åsikter i uppletande och spåret för och riktigt maxa. Fast lite det som gör det så kul att träna bägge och de löser ju bägge två uppgifterna, men på MYCKET olika sätt.

Det sista har de vart väldigt bundna till varandra upplever jag det som, busar mycket mer än förr och delar gärna på biabädden och myser. Tror Puma hade ont mer än hon visade efter sista operationen, det såret var ju större och mer svullet och hon skrek ju riktigt ordentligt ett par ggr när Tisla stötte till henne (och hon är mycket smärttålig annars). Det i kombination med lite skendräktighet som nu börjar gå över gör att Puma känns piggare än på länge.

Tyvärr, tyvärr, tyvärr har jag nu hittat en tredje knöl, på samma plats som de tidigare två ungefär (mitt på bogmusklerna alltså men som vanligt ”inbäddad” mellan musklerna). Så himla trist verkligen men jag visste ju att beskedet inte var positivt i våras och domen då löd ”MYCKET stor risk för residuala tumörer”. Spontan känslan bara skriker ”operera bort otäckingen nu!”, men jag kan inte operera henne var 3:e-4:e månad, är inte hållbart för henne, även om jag gärna gjort det. Fast det tänker vi inte på nu, nu har vi det gott bara.

Att smälta saker och ting

Det tar någon dag att smälta saker. Dels var jag inte alls inställd på att ta certet igår, jag visste nämligen att en annan väldigt fin hund just blivit godkänd lägre och skulle upp mot oss – jag hade lite gett upp på förhand, faktiskt genuint chockerad när han sträcker fram handen och säger grattis… jag trodde det var för att avtacka oss liksom.

Dels har det gått så snabbt allt, vi klarade ju uppflytten sista maj. Fast anmälde ju inget förrän i augusti… och då går vi och tar våra tre cert på en månad. Så himla häftig min hund är, min alldeles underbara hund som dessutom är en avkomma av min andra alldeles underbara hund. Blir liksom extra glädje rakt igenom.

Satt och funderade på igår vilka man skulle tacka… men jag vågar inte nämna någon i risk att glömma bort någon alldeles viktig. Alla timmar som ligger bakom detta, alla peppande hundvänner, träningskompisar, hundgurus, peppande uppfödare – snälla bekanta och ibland nästan obekanta som gjort det möjligt att tävla trots att jag saknar körkort… det är bara så jävla häftigt faktiskt. Fast allra, allra mest vill jag tacka underbara Trassel för att du är så himla perfekt.

Sen dessutom ett super tack till alla grattis via sms, hemsidan, gästboken här, gästboken hos kennel Enchanter’s och även facebook. Underbara vänner. <3

Tisla däremot är nog mest lyckligt ovetande. Hon är fortfarande inte för fin för att somna med huvudet i famnen på mig, så trött att hon bara måste klänga på mig, tungan stickandes ut som den gör när hon är som allra tröttast. Inte heller för fin för att jaga harar i skogen och sno saker ur träningsväskan. Det är sant som de säger, man har samma hund med sig hem från utställningen som när man kom dit, på gott och ont.

Det kommer nog ta ett tag att helt och hållet smälta det, därför ska vi passa på och njuta under tiden.

Njuter av varandras sällskap, då 22 år resp. 3 veckor.

Boxerspecial Öglo, Alvesta – CERT, SUCH!

Idag har vart en fantastisk dag…

Enchanter’s Pumas Promise

Vinnare bruksklass med CK och CERT – därmed Svensk uställningschampion

Kritik:

2 år gammal. Mellanstor.

Mycket god typ. Bra skalle som kunde vara något högre.

God nossubstans. Utmärkt bett.

Bra hals och överlinje. Tillräckligt förbröst.

Bra vinklat fram och bak. Önskar lite mer av hela hunden.

Utmärka rörelser. Champion idag.

Domare: Rolf Pedersen

————————————————————-

SUCH Enchanter’s Pumas Promise – med alla sina cert rosetter

Tack Öglo för ett fantastiskt arrangemang – jättre trevligt med uställning OCH lydnad! Hela dagen har löpt så smidigt för oss tävlande.

Dessutom ett särskilt tack till Mildred (kennel Valsängens) för coachandet ringside och peppandet som gav oss självförtroendet och springa hem certet. Det värmde!

Lydnadsklass 2, Öglo – Alvesta

Ja vad är det man säger, bryt ihop och kom igen? Nog första tävlingen med Tisla jag känner gick riktigt dåligt. Hon hade visserligen as kul, bara kanske inte alls på rätt sätt. Fast nu skäms vi inte och visar precis hur vår lägsta nivå ser ut.

Platsen – 7 p – orolig, sitter för tidigt

Fritt följ – 7 p – rymmer, dk, sitter snett

Läggande under gång – 9 p - långt fram i transport

Inkallande med ställande – 0 p – stannar ej

Sändande med ställande (rutan) – 0 p – (jag bryter)

Apportering – 7 p – tugg

Fritt hopp över hinder – 9 p - styr med handen

Fjärrdirigering – 8,5 p - segt läggande

Helhetsintryck – 9 p -

Totalt: 116 p – 3:e pris

Domarkommentarerna sammanfattar det hela rätt bra… Hon fixade helt enkelt inte alls störningen att vi gömde oss i skogen på platsen, märktes när jag kom tillbaks och gick igen genom hela programmet sen. Rymmer under fria följet var att hon drog som en löning när jag kommenderar fot (vi är uppställda mot där vi hade gått in i skogen), kommer visserligen direkt men ja – sedan var det som att hon bara passade på och tramsa genom allt sen.. Inkallningen övervägde hon inte ens att stanna på, trots att det funkat så bra det sista samt då vi värmde upp. Rutan som var precis där vi gick in i skogen… ja ni kan ju föreställa er – rutan var inte direkt målet. Sen lyste ögonen av fulla fan på apporteringen – jag är glad att hon ens kom in utan ärevarv… fjärren var hon så laddad på att det gick segt nästan för hon spände sig.

Lilla loppan då, men som sagt – roligt hade hon. Även om vi var på lite olika plan idag… En kampboll ”vann” vi i alla fall (undrar om det inte borde kallas tröstpris kanske…? ) så Tislas dag var defintivt gjord!

Alvesta imorgon

Ja nu går det faktiskt inte att göra mer. Imorgon är det Alvesta och lydnadsklass 2 samt ställa på årets sista boxerspecial. Det har regnat här sista dagarna, rätt mycket – enligt SMHI så ska det dessutom regna på oss i Alvesta imorgon med. Trist – men om prognosen är lite rätt så skulle det i alla fall bli uppehåll på morgonen då lydnaden går, vilket hade vart trevligt.

Inkallande med ställandet har faktiskt blivit BETYDLIGT bättre under veckan, även med kommendering. Metoden att ”lura” henne med leksaker har faktiskt vart väldigt effektiv, hon har god fart i bägge inkallningarna och stannar på ungefär en 0,5 m så gott som varje gång – även utan leksak bakom. Nu är det ju inte så befäst att jag på 100 % kan säga att det kommer fungera, men från en säker nolla till att vara stor risk för poäng får väl räknas som framsteg.

Rutan däremot är… skakig. Vi får väl se… Fjärren funkar i regel, men det där med ”sitt” är ju lätt att glömma bort vad matte menar.

Fast faktiskt vart ett himla roligt projekt att göra detta på ett par veckor, så hur det en går har vi fått en liten vitamininjektion att komma igång med lydnaden igen. Det blir nog lite vanlig lydnad i höst (2:an vill jag gärna klara av i alla fall, 3:an ska vi kanske börja nysta i) då det är mycket få högre tävlingar i höst och väldigt långt till allihop, så ska ägna hösten/vintern åt att få bra grunder i både högre och elitmomenten och inte stressa fram något. Tisla är fortfarande väldigt ung och vi har gott om tid på oss att nå dit vi vill, känner att jag har mycket jag vill bygga på i bägge specialdelarna och lydnaden innan vi går ut i brukset igen. Tänker då hellre gå på känslan där att vi inte bör stressa och skita i målet att starta högre i höst.

Nu lite skönhetssömn åt oss bägge.