Lägreklass spår, Mönsterås BK – uppflyttad

Fick igår ett väldigt tråkigt besked, så det var svårt och känna sig riktigt taggad idag. Tände ett ljus för en förlorad fyrbenning igår… sänder massa tankar och kramar till matte med. Samlade dock ihop oss och körde idag.

Specialen:

Spårupptag: 10/10 – 50 poäng Kommentar: Snyggt.

Spår: 7/7 – 147 poäng Kommentar: -

Egen kommentar: Upptaget gick finemang… Hon gick ut i halsbrytande tempo (för matte) och höll detta uppe. Fast var trots allt detta himla nogrann… Får dock bara med oss fyra små apporter, och de var de fyra första. Mot slutet slår hon en del, men efter pratat med spårläggaren verkar det som vi gått i spåret hela vägen, men pga lite slag missat apporterna… Går först över slutet men det var bara att vända tillbaks där vi kommit så låg den där. 14 min gick vi på, lite väl snabbt kanske. Fast efter haft problem ett tag med att hon gärna söker lite mkt stöd i mig försöker jag låta henne jobba så ostört som möjligt…

Budföring med skott: 10/10 – 40 poäng

Egen kommentar: Snyggt. Som hon aldrig gjort annat, men i faktum är det första gången hon går med skott. Fast vem har tid att tänka på skott när man kan springa till en mottagare.

Totalt special: 237 poäng

Lydnaden:

Linförighet: 8,5/8,5 p – 34 poäng Kommentarer: Sitter snett, pendlar.

Framförgående: Avstår.

Platsläggande: 10/10 – 20 poäng Kommentarer: -

Inkallning: 10/10 – 20 poäng Kommentarer: -

Krypande: 8,5/8 – 41,25 poäng Kommentarer: Ngt hög bak, nosar lite

Apportering: 8,5/7 – 38,75 Kommentarer: Tuggar / tuggar lätt, sitter snett

Hopp: 6/6 – 24 Kommentarer: Tjuvstart tillbaka, hoppar tillbaka utan kommando

Platsliggning med skott: 10/10 Kommentarer: -

Egen kommentar: Stoltast är jag över att trots att hon vart magsjuk och fastat en del denna veckan, dessutom fortfarande inte står på vanlig kost, trött efter långt spår, budföring och plats – plockar fram ”det” när jag ber och taggar upp. Krypet är jag super nöjd med poängen på, platsen med skott känns bra att hon låg fint (bara spanade lite, men låg lugnt), dessutom rätt nöjd med linförigheten. Dock lite surt att hon tjuvar på hoppet… men va fan, vad är det i det stora hela.

Totalt Lydnad: 228 poäng

Special+Lydnad= 465 poäng, uppflyttad till högreklass, samt placerade 2:a

(Bild stulen från MBK.. ska fråga om orginalet, kul och ha – måste bara skicka med ett super grattis till ettan som fick 560 poäng)

Nu sussar hon djupt här… Det är fruktansvärt tufft och gå en heldag såhär, men det är ju också det jag föredrar framför lydnaden. Jag vill skicka ett jätte tack till alla som gav så snälla komplimanger till oss på tävlingen. Att höra att hon ser så glad, positiv och har uppenbart roligt plan – värmer en mattes hjärta, för det är ju precis det jag vill ha. Tisla är en fantastisk hund, hoppas på att jag ska lyckas förvalta det i fortsättningen med.

Nu ska jag smälta detta och vara mallig över världens bästa fröken Trassel, som ställer upp i vått och torrt.

Skam den som ger sig…

…ny pip inhandlad, bilburen inknölad i mammas bil (passade ju ”perfekt” *harkel*) och imorrn bär det iväg igen.

Vädret utlovar bra bit över 20 grader, får hoppas på att det är en av dessa dagar som de har ordentligt fel.

Fan med…

Tappat bort våran tur krokodilpip. Bästaste pipen också enligt Tisla… Fast i ärlighetens namn var det hennes fel! Ha! Hon fick den som belöning efter sitt spår och sprang runt och pep nöjt med den… Lyckas tappa den i det enda diket där och där det går under en skogsväg (såklart), dessutom uppströms så att den bara MÅSTE rinna in under bron. Ja – med en hjälpsam knuff av fröken Trassel såklart (behöver ni undra varför hon kallas det…?). Jag försökte vispa vattnet så den snabbt skulle rinna under, händer inget. Gräver upp diket så det rinner snabbar på andra sidan… Yes – det hjälper!

Problemet var bara att Tisla också hjälpte (igen). Hon skriker också ”yes”, kastar sig i diket (innan jag hinner stoppa henne) efter sin käreste krokodil, putar in den åt andra hållet med… antingen låser hon fast den bakom någon sten eller så fyllde hon dem med vatten så den sjönk – puts, väck, borta! Skit med… vi BEHÖVER ju den krokodilen, det var ju tur krokodilen från växjö utställningen. Nåja, får skaffa oss en ny tur pipis.

Spåret då? Tja, kom runt skapligt bra, med 6/7 apporter. Matte övade på att vara mer passiv och bara läsa henne. Vilket gick an… Nu ska jag bara låta bli att bli nervös på sönd. så inte jag pajar och gör fel.

Puma? Mår skapligt idag, ont i såret såklart, men har smärtlindrande. Tyvärr lite illamående av smärtlindringen och att hon fick fasta igår. Nåja, lite mat och ofta är nyckeln så länge hon käkar Rimadyl. Väl på Rimdaylen så undrar hon mest varför livet ska vara så j*vla tråkigt, bra tecken.

Nu konstruera prov åt mina elever (vilka inte desperat mailat frågor, hum minns de att de har prov?), sedan sängen… Upp i skaplig tid, spåra, träna lite kryp och apportering. Sen -> Kalmar och flyttstäd, somna hos Lollo, upp tidigt och sedan jobba hela dagen… Vakta prov alla mina lektioner – eh – kul. Hem med tåg (som förhoppningsvis går som de ska), gå ett spår igen… sen stupa i säng. Hmm, känns som jag har de kommande två dygnen planerade.

Lilla löftet 2 år <3

Grattis mattes vackraste lilla fröken Trassel!

Sötaste lilla löftet blev 2 år idag, inte mycket till firande (övervakat flyttstädet mest) - men jag har lite planer för morgondagen om morsan hennes håller sig i form.

För ikväll får det bli ett märgben att pyssla med.

1 dygn gammal – i mitten av högen (man ser den vita kragen) hos vackraste och stoltaste mamma Puma.

6 veckor gammal – med huggtänder som få…

Lydnadsträning runt 8 månader.

På väg mot nya höjder i debuten i lydnad – vilket renderade ett första pris.

Prispallen och uppflytten i appellen.

CK, Bästa tik, CACIB och BIR – endast 18 månader gammal i Växjö.

Sen en inte riktigt lika polerad bild, som verkligen ÄR Tisla. Grattis lilla skruttan, massa grattis pussar från matte.

Nästa helg tar vi dem.

Ett jätte, dunder, super grattis till alla andra Puma ungar på 2-årsdagen också! Önskar att ni haft en dag fylld med god mat och roliga aktiviteter. Hoppas vi syns i något sammanhang i år!

Full rulle

Jag gillar inte att flytta, urk. Nu är läget i alla fall sådant att jag, Puma och Tisla bor i boden hemma hos mor och far – efter ett evigt packande och släpande. Bara flyttstädet kvar… hualigen.

Pga ovanstående fick vi ställa in lägre tävlingen vi kommit med på i söndags, plus att jag var faktiskt inte riktigt i form. Istället så har vi en sista chans för våren nästa helg… förhoppningarna är lagomt högt inställda då träningen vart minst sagt lidande… Fast nu har vi i alla fall oändligt med spårskog utanför knuten.

Idag så har Puma opererat bort sin knöl. Knölen var precis som jag tyckte, mer inbäddad i musklerna denna gången. Snittet är antagligen av den anledningen betydligt större än sist. Veterinären tyckte att det såg ut på ett ungefär som den sista (men ville inte säga något innan analysen), men för att få loss denna riktigt med lite marginal fick han nagga lite, lite, lite på musklerna runt om. Puman är betydligt mer öm och ynk än sist, stackars liten… men nu ligger hon och tar igen sig medan mamma motionerar det lilla kräket åt mig. I alla fall blir det strikt koppelvila tills stygnen är tagna, får hoppas såret håller sig lika fint denna gången som sist.

Nu ska även jag ta igen mig efter en nervös väntan och flyttstäds dag.

Bild från senaste gången, men ser rätt likartat ut… men större sår, mer svullet och mer ajaj i blicken.

Världens bästa Tisla och regn

Igår hade jag ett toppen pass med Tisla på klubben… Eller, vi kampade och lekte faktiskt mest, men det är ju också träning. Brottades och allmänt bara mös, det roliga var att ju mer vi lekte desto mer bjuder hon upp till kamp så fint.

Dessutom gick den träning vi gjorde sådär jätte fint. Låg en cool lugn plats, visserligen utan minsta störning, men hon byter gärna skinka och ligga på, men nu låg hon helt stilla. Tog fram en ruta för första gången på länge 9/12 skick blev sjukt bra, några skick var dessutom från 35 meter och fortfarande koll på var hon skulle – fin fart, men lagomt. Wow wow… Krypet gick också riktigt fint igår. Dessutom pysslar vi lite med skall (för vi behöver att inte snöa in för mkt på momenten där vi är, då blir det trist). Hon börjar förstå att jag vill att hon ska bjuda flera skall i rad nu och hon behöver inte ladda mätaren lika mycket längre… Pysslade lite frittfölj med, men hon glider fram… men vem bryr sig om det när man har en så mysig träningskväll.

Imorse var tanken att jag skulle upp tidigt för och lägga ett spår över fälten vid skälby innan det var en massa folk ute, men regnet öste ner… så jag bangade, hoppas på bättre väder imorgon. Vi somnade om och gick istället en långpromenad ett par timmar senare… blöta blev vi och lite kalla… Låter bilden nedan illustrera Pumas känslor för blöta och kyla – talande, eller hur?

Ömsom vin, ömsom vatten

Dagens utflykt bestod av promenad till veterinären, kunde knappast bli roligare tyckte Tisla i alla fall. Skulle kolla Pumas knöl och en högst tveksam odör som Tislas nos avger.

Tislas nos var ok, eller ja, inget att göra åt just nu tyckte hon utan vi fick återkomma om det blev värre.

Pumas knöl var väl ungefär som jag trott… högst osannolikt att det skulle vara något annat än just den där Merkelcells tumören med tanke på hur nära det var där vi tog bort den förra. Den är inte så stor än, så inte lika tydlig som den förra. Vi tog röntgenplåt först och kolla så den inte spridit sig till lungor och kollade av levervärden också – som var okej. Sen dividerade vi lite om man ev. skulle ta ett aspirat först eller inte… Men jag känner att sannolikheten är så stor att det är samma sort igen och då ska den ju ändå tas bort. Just eftersom jag nu också vet att den inte spridit sig mer så är det ju värt det med tanke på livskvalité och så. Så den 25:e ska vi göra oss av med den knölen också. Så det kändes både lite bra och trist när vi gick därifrån… Men så länge det bara är på skuldran är jag glad så att säga.

Puma tycker ju vetten är sådär att besöka ärligt talat, men hon är ju så snäll. Tisla var dessutom dagens partyhöjare om vi säger så… När Puma inte ville upp på röntgenbordet hann Tisla flyga upp på det par-tre gånger innan osv… Annars skötte sig bägge rätt bra… blev lite kalabalik bara när vi skulle gå, en labbetik som morrat och skällt åt oss i väntrummet tänkte Puma ge lite däng som avskedspresent när vi gick (trots att hon inte reagerat när vi satt och väntade). Vilket drog igång den tiken, som sedan drog igång två andra hundar som var där i sällskap som defintivt fick frispel… Hej och hå, men skapligt smärtfritt ändå… Skönt att de ändå kopplar av och ligger ner och typ kopplar av när vi sitter.

Träning och ny knöl

Idag var vi uppe på tisdagsträningen som planerat. Fokus låg på plats, apportering och kryp. Krypet gick sådär idag, ibland ”glömmer” hon sig lite och fuskar… OCH hon är faktiskt lite medveten om det, men principen gör om gör rätt funkar så ska väl inte klaga för mycket. Då ser det fint ut i alla fall.

Apportering ser fin ut just nu. Har börjat med att hon får apportera väldigt få av antalet kastade apporter. Dels för att hon haft problem med tjuvningar, men det ger också en större motivation och bättre apporteringar när hon väl går. Tempot ser nu jätte fint ut på bägge håll och tuggningarna har minskat (med större fokus på uppgiften…). Kul.

Körde flera platser mellan momenten och hon börjar riktigt greppa detta nu. Ligger lugnt och avslappnat, hon byter sida någon gång – vilket hon säkerligen kan få nedslag på. Jag upplever dock inte att hon gör det av oro… Hon sysslade ju ganska frekvent med det innan och upplever att det minskat i takt med säkerheten i momentet… Försvinner nog av sig självt tillslut. La henne i alla fall en ganska lång stund medan jag passade på att hälsa på en annan boxer som var där som jag inte sett sen hon var valp, jätte söt. Bra störning för lilla Trassel med, men var inga problem.

Vi avslutade också med en plats med skott, efter lite raggande så blev det av med – toppen. Var ingen regelrätt plats, lite större avstånd och så mellan hundarna, men avståndet till skytten var någorlunda rätt. Jag började nära och backade sen lite… men jag vet inte – kändes faktiskt inte som något problem alls, tanken har vart att hoppa platsen för att vi har fått för lite skotträning… fast känns ju säkert trots allt. Första panget kastade hon en blick mot skytten, men inget mer… Sen bara vinklades öronen lite mot skotten de resterande tre (så döv är hon inte även om hon envist tycks hävda det ibland…). Hon låg lugnt och fint hela tiden… Hoppas skotträningen blir av nästa tisdag med, vore ju bra, så ska jag känna lite mer då hur jag ska göra nästa tävling. Är ju samtidigt rädd att något ska hända i den situationen där man saknar kontroll och göra något… Så kommer inte lägga utan en hundraprocentigt bra magkänsla.

Mindre kul är det med Puma. Mamma tyckte hon haltade i helgen fram, men jag fick för mig att det berodde på ett gammalt mindre sår i tassen som inte riktigt läkt då. Nu haltade hon dock riktigt fram idag igen när vi var ute, så klämde igenom henne nogrant från tassarna upp genom skuldran. Hittade en ny knöl, ungefär 4 cm ovanför den gamla borttagna. Det känns som att den skulle kunna ligga mellan musklerna som är där, mer inbäddad, den känns inte lika tydligt… Vilket kan förklara att hon blir halt. Blir i alla fall vet. igen och förhoppningsvis går den att ta bort. Håller tummarna för att spridningen bara är lokal.

Nu ska det serveras kvällsmat åt mina kräk, med ungsstekt kyckling iblandad. Klar favvis hos bägge.

Varför…

…gråta över spilld mjölk, när man fått PM till lägre spår nr 2 i vår och INTE står som reserv?

Hoppas på tävling nr 3 med… Hade vart skönt med 2 chanser till i vår. Det ska vara som fan om vi inte blir uppflyttade, tja eller i alla fall godkända. För att citera Det Lilla Blå Tåget: Jag tror jag kan, jag tror jag kan, jag tror jag kan…

Fram tills dess? Spåra, spåra, spåra, spåra och träna lite mer kryp. Hoppas på att skotträningarna på klubben blir av… och ladda.

Debut i lägre klass spår – Tisla

Jaha ja… nu har man debuterat lägre klass med. Fick reda på i tisdags att man min 1:a reserv plats hade renderat i en faktisk plats. Överlycklig såklart. Har i något svagt minne att jag hört innan att Rödeby har sina spår ute på rosenholms gamla militärområde, men är osäker på om det inte var Karlskrona.

Nåväl, får spår nr 8… Mycket riktigt så är det fältspår på Rosenholms gamla skjutområde… Sist vi tränade fältspår regelbundet… Eh ja du, höstas? Hon har nog fått ngt fältspår sen dess men ja – inte igår direkt. Jag VET ju att man måste träna allt, även fältspår, så ju skylla mig själv. Lära sig den hårda vägen eller hur var det nu…

Går ut spåret i alla fall, där det ligger kraftig 90 graders sidvind rakt över påsläppet… Hon nollar säkerligen påsläppet (såg förjävligt ut) men lyckas ta upp spåret sedan efter vinkeln men fortsatt slår hon något (där någonstans missade vi apport nr 1), efter en bit är hon dock varm i kläderna och går riktigt på spåret. Klockar på riktigt fint, tar en andra vinkel bra, går över ett dike in på ett annat fält där hon plockar pinne 2 och 3, fortsätter bra efter det. Men sedan kommer vi till en väg, där jag misstänker att spåret borde vinkla vänster och tycker mig ana att gräset är lite trampat där. Tisla hävdar envist över vägen, låter henne utarbeta det där men är inget spår, dock trampat – antagligen vilt… Går tillbaks till punkten där vi tappade spåret och säger åt henne att nu får hon jävla i mig spåra vänster… Då får hon upp spåret igen och tar oss ut i lövskog. Enligt spårläggaren har han sett oss gå in på rätt punkt, där gick vi dessutom över en apport… men linan trasslade sig i ungslyet där så det var rätt snurrigt tack vare matte. En liten bit in i skogen så får hon ett tapp igen, det tidigare tappet har gjort henne riktigt trött. Hon hävdar lite vagt åt vänster, hänger på, men borde kanske tvingat henne vara mer säker innan hon får gå… nåväl, ser lite halvskum ut (vindar mer än spårar) i ca 35 meter men får sedan upp något igen, går bestämt uppför en backe 10-tal meter, ser hur hon stannar till och tänker och vänder och går sedan mkt målinriktat neråt nu igen uppenbart på det. Efter en bit ser jag dock spårläggaren… förstår att vi gått över slutet. Försöker få henne att frisöka upp den men den bara finns inte där.

Får reda på av spårläggaren sedan att där hon gick uppförbacken, där låg slutet. Men vi hade kapat av en ”ögla” på spåret där hon fick tapp, så hon hade konstaterat bakspår och vände antagligen strax innan slutet och spårade på hans återgång till bilen….. Med slutet hade ju spåret i alla fall blivit godkänt. Men ärligt talat, kändes bäst att bryta det… hade inte velat bli godkänt på rätt kasst arbete. Visst en del av spåret var ju fint… Får ta med oss det och sikta vidare på de två starterna som är kvar (om vi kommer med). Känns lite pissigt nu bara…

Resultat: Bryter.