God Jul – Julkort

Tisla träning

Igår var jag och Tisla på klubben för en träning, vi skulle visa en sak på Puma för Ea med, men då kan man ju inte låta bli träning heller. Puma fick också göra några apporteringar, lite fjärr och lite fritt följ. Men oj hur det ser ut… Fast det gör ju inte så himla mycket, hon gillade det i alla fall…

Tisla hade sedan gott om störningar, mycket folk på klubben. Det blev en träning med fokus tjuvstarter – att få bort dem dvs – att verkligen lyssna och vänta på kommando. Så flera lämnande på inkallning utan en faktisk inkallning. Kasta apportbock hit och dit och bara hämta enstaka gånger och sedan en budföring med godis hos mig innan skicken. Jag tror faktiskt hon började förstå att det lönar sig att vänta, inga faktiska tjuvar idag men lite ryck och spända muskler då och då.

Budföringen gick väl sådär ändå… Tisla låste sig på Ea istället för Kerstin och var på väg på en himla fin budföring dit… Hmm… Men Kerstin kallade in henne till sig och sen fick hon gå två gånger dit igen och sista gången med godis… Det gick ju fint då – men ja… Hon är rätt söt när hon vill faktisk.

Några sköt dessutom på klubben så vi fick ett bra tillfälle att träna skott. Platsad vid mina fötter… rätt lugnt hon behöver bara bli mer van vid situationen som sådan, mer skott nästa år!

Efter lilla lydnadspasset blev det en promenad med bara vi två vid tyskabruket. Gömde saker för upplet och gömde svårt. Väl nergrävt bland gräs och löv eller att hon var tvungen att klura för att komma åt saken, som att hoppa upp för att få den eller liknande. Jätte kul sa Tisla och väldigt tröttande för huvudet att komma på hur hon skulle komma åt sakerna. Fast det bästa träningen vi fick där var när en hare for upp precis när jag skulle skicka Tisla, antagligen hade den legat och tryckt då jag vallat och lagt ut saken. Nu var det bara att ge ett stanna kommando, enkelt lyckas och sen massa gos och beröm för lyckad uppgift. Jag vill ha fler såna här lämpliga träningstillfällen som landar i knäet.

Vi hade så mysigt Tisla och jag. Riktigt team dag… Jag vet att jag har sagt det förr, men man glömmer ju, hur nyttigt det är förr oss att bara vara vi två ibland (Puma nästlar sig emellan och med lekkompisar utöver mig blir det ju i ärlighetens namn inte så mycket kontaktträning även om hon har mer spontan kontakt då). Vi löste massa klurigheter ihop med uppletandet, tränade balans och bara var aktiva ihop… 3 långa, mysiga timmar senare var vi hemma… Och Tisla var ovanligt kelig och låg i mitt knä nästan hela kvällen.

Spår och Pumas vet. besök

Vi besökte veterinären med Puma, som sagt så hade hon ju hämtat sig lite även om hon fortfarande var vissen. De kollade av lite blodvärden och det såg bra ut, dåliga lipas värden (vilket tydligen tydde på påverkad bukspottskörtel, men hon ömmade inte över den så vet. trodde inte det var så farligt och att värden kunde vara tvetydiga). Men på grund av det senare så skulle vi fortsatt hålla fasta, möjligt någon sked ris bara så inte magen klappa ihop, sen dieta henne noga. Skönt att det inte var värre och skönt också att få det kollat så vi kan gå in i julhelgerna med en lugn magkänsla istället. Puma är ju världens tålmodigaste och säger inte pip varken då det dras blod eller kläms på den onda magen, massa soffmys som beröm då hon kom hem (det saftiga köttbenet får vänta… även om det nog var det nu faktiskt hungriga Puma önskade sig).

Tisla och jag åkte till skogs. Det regnade en del men blev spår i alla fall, liggtiden var väl runt 35-40 min (med ordentligt med väta på det), kanske 550 m långt med 6 apporter. Började lite tveksamt, så som det vart det senaste… Men jag lät henne klura och sen bara berömde jag henne när hon gick på med rätt attityd och teknik, så efter första pinnen sen tyckte jag det såg bra ut. För första gången på länge kände jag att hon verkligen ville öka på tempot till lätt jogg för mig – kul! Såg självsäkert och bra ut när vi kom till slutet. Alla pinnar, ingen baggis. Så av 550 m spår är jag riktigt nöjd med 475 av dem.

Ingen sömn

Efter en natt med ingen sömn, mer än någon kvart i taget på golvet tillsammans med Puma så är man rätt sliten… Sprungit ut ett par gånger, men mest hållit en illamående hunds tass. Mår illa och ont i magen, ingen höjdare sa Puma som tillslut klämde sig in i ett hörn och låg och stirrade in i väggen den tiden hon inte var upp och vanka.

Beställde faktiskt en vet. tid i samråd med djursjukhuset till i eftermiddag, det där med magkänsla… Fast efter jag beställt tiden så lyckades jag (tvångs)mata i henne lite ris och hon piggade på sig lite av det såklart… men jag kollar henne hellre nu än avvaktar över en hel helg och med julen på gång och allt. Dessutom tycker jag att hon är lite uttorkad, men inget vatten vill hon ha… Jaja – får se vad vetten säger.

Spåra ska vi i alla fall alldeles strax tillsammans med Hanna, jag och Tisla då. Puma blir husse vaktad här hemma.

Tränade i tisdags

Måste ju få in lite träningsblogg över det med och berätta lite om vår träning i tisdags. Puma fick en promenad innan och det var bara lilla trasselsudd som var med upp. Blev någon slags tisdagsträning light då vi var där innan ALLA kom, men det var fortfarande annat folk.

Tisla och jag tränar inte så mycket just nu. Jag har lågt med energi, mest det som det handlar om… Det märks också, hon tappar uthållighet på plan (och är en pest i vardagen…) och finessen flyger sin kos. Hon hade sned position under gång och som konsekvens rakt igenom sneda halter, hon rätar ut sig när jag korrigerar henne med min överkropp men njaa… Fast ganska taggad – förutom då att hon saknar uthållighet. Testade en kommendering med som var väl okej, men thats’s it. Jag vill ha det där underbara fria följet vi hade i september (behöver jag påpeka att vi tränade dubbelt så mycket då… ). Gjorde också ett kommenderat ställande, som enligt kommenderaren såg bra ut – snabbt ner (men lite hög – armbågarna är i men det är knapp – för det vart kallt och vidrigt). Tränade hålla metallapport – knäppishunden föredrar verkligen metallen framför träapport i det momentet (hon försöker tjuva nästan varenda gång på och ta den), men det är ju kul att hon gillar den. Testade även metall över hinder, gick fin fint. Blev bara en gång för första gången var så himla klockren att det fick vara mer än nog.

Till sist en budföring. Det skulle kunna vara det bästa Tisla vet, slår nog till och med kycklinghjärta… Man får springa hur fort som helst, långt, till någon som klappar och gosar och sen lika fort till matte igen som är go hon med – till sist full fart för att dessutom leka med den underbara personen igen. Sen kommer matte (slöis tycker Tisla nog som avverkar sträckan säkert tio ggr fortare än sin matte) och så blir det bara party där hon står i centrum. Tyvärr så gjorde Tisla en riktigt ful tjyvning till och börja med. Såg att hon var på G, så betonade STANNA när jag kopplade lös henne, sen satt hon jätte spänd och råglodde på mig – sen när hon tyckte att jag ”nog” var på väg att kommendera drog hon som en löning. Lite förvånad att mottagaren var passiv men satte sig vid vänstersida ändå och bara väntade kommando (gulle). En matte som gormade hit hörde ju inte till vanligheterna men hon kom på den ändå… Gjorde om skicket, massa belöning först för att bara sitta passiv, likadant innan belöningsskicket – mata, mata, mata, mata godis för att bara sitta.

Trevligt pass, men inser ju att ingen träning ger INGA resultat…Mhm…

Trött!

Examens arbetet sliter på mig… hu… Ovanpå det så vart Puma ordentligt dålig i magen idag, lämpligt nog 1,5 timma innan min sista intervju för arbetet. Panik! Vad gör man, det är ju inte okej i min värld att lämna panikslagen hund ensam även om hon hade kanske kunnat hålla sig den timman det handlade om. Ringde bästa Olle(som jag för övrigt var hos igår tillsammans med hela gänget som har följts åt under studietiden - trevligt trevligt) och undrade lite odiskret vad han hade för sig, med någon slags på pressning att det vore väldigt bra om han ville tillbringa lite tid här. Såklart kom han i full fart, jag kunde dessutom låna hans cykel till intervjun (min har punka) som tack fick han härliga mastodont chockladmuffins jag hittade på vägen hem. Puma och han hade gått en promenad själva medans jag var borta och jag kan nog ana mig till hur nöjd hon måste vara, Olle är verkligen bara hennes… det märks när han kommer.

Tisla har fått en mindre kul dag idag som resultat, kan ju inte lämna Puma för och gå en promenad och en längre promenad är nog för en sjuker hund. Men käre husse kom hem ikväll, så det löser sig att hitta på något kul med Tisla på egen hand imorgon. Har planer med bästa Hanna (vi får ju passa på innan de flyttar… ), men osäker på hur det blir med dem… Puma har verkligen dassat ihop riktigt här under kvällen och är väldigt tagen för att bara vart magsjuk under en dag… Överväger faktiskt vetten imorgon, normalt sett hade jag gjort som jag gjort nu och dietat henne bara, men jag vet inte jag, magkänsla eller matte noja (?)… Får se hur kvällen natten fortlöper.

Imorgon kommer de tidigt och ska byta vår kyl och frys, äntligen! Vi ville få den bytt då vi flyttade in för ett år sedan, med de förhalade det och sen har man liksom lärt sig med att leva med att den är värdelös… Men när hyreshöjningen kom häromdagen blev vi påminda igen… Denna gången gick det dock snabbt och smidigt, så nu blir det ny (den är från -90 så det är ju dags). Ska bli trevligt att slippa varm mjölk, eller som det blev vissa dagar – fryst (goddag termostat).

Jorå…

Vi lever, men det är knappt. Eller ja – knappt jag lever – hundarna har det som vanligt även om jag är lite tråkigare…

Ett träningspass på brukshundklubben till hann vi med i veckan som var. Det var ett tag sedan nu så pinsamt nog minns jag inte så mycket, men har för mig att jag inte var super missnöjd. Övade mycket fart i apportering med olika övningar. Trevligt pass i sällskap med Hanna i alla fall… Vi gick även en promenad i veckan, fredags om jag inte minns helt fel, alltid lika trevligt med sällskap…

På lördagen så tog vi oss till där vi spårade sist, raka vägen istället för en detour genom hela smedby fram och tillbaka hundra gånger – kan säga att det gick lite fortare när man hittade. Var betydligt mer folk där på lördagar, men vi la två spår ändå. Tanken var att jag skulle få hussen lite upplärd på att spåra med Puma så vi blir mer tidseffektiva då vi är iväg. Så jag började gå Pumas spår (450 m långt och fyra eller fem apporter) med hussen som på släptåg som fick ta över linan och sedan föra hund med mig som coach bakom. Såg skapligt ut, men får gå med flera gånger så det tänks på att vara tydligt och LÄSA hunden inte bara låta Puma stövla iväg i sjuhundranittio oavsett nosnivå och teknik… Puma spårade ganska fint annars får jag säga, lite kort liggtid – runt en halvtimma, så hon tenderade att ha lite hög nos bitvis men annars snyggt, målmedvetet och med ALLA pinnar ordentligt markerade. Inte helt osökt kommer jag tänka på Eka som hade hejaklack för att få upp mer intresse för pinnarna, det var som att hon liksom vart dubbelt stolt när hon fick skryta för både mig och Martin att hon hittade pinnen. Men det blir nog bra med Martin som som dragg i spårlinan för Puma!

Tislas spår var var nog också runt 450 meter, fast med tre apporter. Såg bättre ut än sist… hon kändes mer säker och mer motiverad. Men jag vill nog höja självförtroendet i spåret lite mer… så vi avstår att länga spåren just nu när vi spårar ändå så relativt sällan som någon - eller vid enstaka tillfällen - två gånger i veckan. Det ser bra ut större delen av vägen, men när hon får tapp så blir hon lite osäker och tappar liksom… men sedan när hon legat rätt ett tag så kommer hon igen med full kraft igen. Mhm… vi vet ju vad vi har att jobba med… Gömde pinnarna lite, ner i blåbärsriset och så – men inga problem alls!

Sedan mysig (läs: lerig) promenad innan vi får hemåt.

Stresset med exjobbet har sen bara fortsatt… hundarna blir lite åsidosatta just nu – men det ÄR tillfälligt… promenader blir det, men jag är nog ganska trist även då (läs: tom blick, med sinnet hemma vid datorn i texten egentligen).

En ung Puma, vintern -05. Alltså inte året än… tycker likheten till Pumas valpar syns så väl här där hon är lite mindre själv… visst ÄR hon bedårande söt?

Spår idag

Idag så blev det spår och promenad i sällskap med Hanna och Isa. Alltid lika trevligt… vi hade någon ambitiös idé om att hitta ett ställe Hanna vart på två gånger, varav senaste gången var över ett år sedan… ehum, jooo vi lyckades faktiskt (med lite assistans av Johanna i Norrköping via telefon) men det tog aningens längre tid än raka vägen så att säga. Stället var i alla fall jätte mysigt och bra att lägga spår på.

Puma fick  ett 350 meter långt spår med två vinklar men som i övrigt var lite mjuka serpentinbågar på och fyra apporter. Puma spårar för närvarande väldigt bra, bytet till nomesele verkar passa henne utmärkt också (den gamla selen halkade allt som ofta upp och satt dumt och hon kan ligga på ganska hårt i linan). Spåret idag var så gott som klanderfritt, hon följde mitt luriga snirklande och tog vinklar toppen. De två första pinnarna apporterade hon, de två sista bara markerade hon (draget på spåret blev lite väl bra)… Hennes stolthet när hon tog sista pinnen och jag selade av gick inte att ta misste på, hon fick pipen och bar den med svansen så högt buren att den krulla sig över ryggen på henne. Finns få saker hon älskar så mycket som skogsarbetet.

Tislas spår var… ja förskräckligt. Det var kanske knappt 400 meter med en riktigt vinkel på och annars bara lite kringelikrokar, 3 pinnar. Första femtio metrarna bara tramsade hon. Tillslut stanna jag och bara väntade på att hon skulle landa (man såg riktigt hur hjärnan åkte ping pong i skallen på henne, studsade och buffade runt i blåbärsriset)… hjälpte inte att vänta ut henne så tillslut fick jag göra om påsläppet med en tydlig (och aningens barsk) påvisning på spåret igen – ”jaha, spår var det ja…” sa Tisla och började jobba lite. Har nog slarvat för mycket med kravet på hur det ser ut ett tag, vilket jag tog igen idag… tid tog det och jag gick bara någon meter bakom henne hela vägen, men sista biten såg det mycket bättre ut. En del var att hon laddat i bilen medan Isa tränade, sen fått se hur Puma gick ut sitt spår – sedan direkt från bilen på spåret… hon behöver nog lite urladdning innan. Dels har vi vart dåliga på att spåra det sista. Så spåra oftare, kanske korta ner sträckorna lite igen men med högre krav på genomförandet – vilket jag antagligen slarvat lite med. Det såg ju skapligt ut sen, men fortfarande lite ofokuserat – vill att det ska se mer ut som Pumas självständiga och totalt fokuserade spårarbete. Dock alla pinnar utan problem som vanligt och ett en mycket bra utarbetning av ett tapp mot slutet för att nämna något positivt. Kommer nog bli fint – men vi måste ju jobba mer på det helt klart.

Sen en promenad och utforskning av det nya stället… fin fint får jag säga!

Helgen

Tänkte jag skulle berätta lite mer om vad vi gjorde i helgen…

Vi kom faktiskt iväg i tid i fredags, säkert bara en halvtimma senare än vad vi tänkt oss… det ni. Färden uppåt landet gick snabbt och smidigt, till och med färden in i Stockholm till Jessica, Micke, Leah och Dexter gick utan problem. Tack goooooode gud för GPS:en vi lånat av Martins norge vän Ola. Väl där så gick vi nästan direkt ut på promenad tillsammans med Jessica/Leah och Malin/Ruf på Djurgården. Mysig promenad och hundarna hade kul ihop. En liten markering från Leah vem som var störst-bäst-vackrast för dagen, som Tisla köpte sen gick det fint. Puma fick gå kopplad men hade ingenting emot de andra med… massa spring blev det – välbehövligt för Tisla som vilat bort en hel förmiddag i bilen… värmande att se hur väl de kommer överens. Sedan en alldeles för snabb (och god) fika hos Jessica och Micke – man träffas alldeles för sällan och har alldeles för mycket att prata om.

Efter detta så styrde vi bilen mot hotellet. Efter lite allmän vila på rummet, jag somnade såklart, så blev det trevlig middag på hotellets restaurang tillsammans med Ingrid, Christin, Marie och Hasse tillsammans med deras Challe och vi två. Det var trevligt att tjattra med dem en stund också, även om min avsaknad av körkort gjorde mig lite utsatt. Fast det får man väl ta… därefter en kvällsrastning tillsammans. Häftigt att se att alla 6 hundarna fungerar så bra ihop, till och med Puma var väldigt nöjd med sällskapet. Sedan en tidig kväll, för att orka en tidig morgon. Sov skapligt förutom att jag vaknade fem helt övertygad om att jag försovit mig.

Upp och avnjuta hotellfrukost… tyvärr hade vi lite kort om tid för att riktigt ha det morgonmysigt men det var trevligt ändå i samma sällskap som från middagen kvällen innan. Lördagen var trevlig, men mycket anspänning såklart. Jag skulle springa med E. Pumas Punkrocker (alltså Tislas kullbror) – se bild -, så jag passade på att bekanta mig lite med honom då Marie och Ozzy som han kallas till vardags kom… vilken hund! Helt övertygad att om jag valt honom som jag var sugen på så hade jag haft en minst lika bra tävlingshund som Tisla. Haha – akta dig Marie så jag inte stjäl honom nästa gång vi ses, han får ju nästan plats i en diskret väska. Tyvärr fick Ozzy ”bara” en tvåa för dagen, men mycket beröm för hans snygga kropp (det var huvudet det föll på). Jag sprang dock bara defileringen innan jag jätte fräckt välte över honom till Marie (den som har Ecco), som kan ställa hund så mycket bättre än mig.

Under dagen så var det fullt upp, så hann inte kika runt på mässan direkt då. Men efter uppfödargruppen så tog vi ut bur och hund i bilen, sen gick vi in igen för att äta och gå runt och titta lite. Blev en pipande miniläderkamp, klicker för tio kronor och en tygbur. Tygburen var ett resultat av släppande av den andra, visserligen bra, men tunga buren. I övrigt blev det inget, har ju det mesta jag behöver för närvarande. Sedan bar det ut för att rasta hundarna, samma gäng som på kvällen innan, som nu nästan vart lite sammansvetsade. Martin hade Ecco med sig så Marie och Hasse skulle få packa sin bil och kommer med uttalande: ”Men jo, vet du vad, tre hundar hade ju funkat!”. Gode värld – visst har jag lyckats med min indoktrinering lite väl bra nu?

Tack uppfödare Ingrid, Christin, Marie och Hasse (med Challe), Jessica och Micke, Malin och Robban och dessutom Ozzys Marie för en jätte trevlig helg! Roligt att träffa er allihop.

Stora Stockholm, 6/12-08

Stockholmsmässan, Älvsjö, 6/12-08.

Enchanter’s Pumas Promise

1 UKL, 2 UKK med CK.

Domare: Maritha Östlund-Holmsten

Kritik:

18 mån. Feminin. Välbyggd. Mycket typfull och tilltalande tik. Huvudet med utmärkta proportioner. Bra nosparti. Breda käkar och bra bett. Mörka välformade ögon. Utmärkt hals. Välmarkerad manke. Stark rygg, bra överlinje. Umärkt förbröst och bröstkorg. Breda musklade lår. Utmärkt benstomme. Välställda ben. Välvinklad. Utmärkta rörelser runt om.

Det är ju alltid roligt att det går bra när man åkt långt… Tisla stod sig väl i den mördande konkurransen (vilka snygga ungtikar det finns just nu) och det var jämnt mellan henne och den vinnande ungtiken, men idag vart vi ärligt besegrade. Men den tiken var ju himla snygg den med – nästan en kopia av Tisla ju (hmm, eller är det tvärtom tro?).  Vi fick ju dessutom CK och de fick springa några varv i bästa tikklass, klarade första gallringen men sen åkte vi ut. Med denna kritiken kan vi ju dock inte vara missnöjda under några omständigheter. Visst var det ett vinnande koncept med tant uppfödare och Tisla, det visste vi väl… 

Berättar mer om helgen imorrn (vi har ju faktiskt gjort liiiite mer än rantat i utställningsringen som är värt att orda om), vi är dötrötta nu alla fyra… men här kommer en bild på tre till av de som ställdes idag som det gick bra för, som dessutom ingick i uppfödargrupp som belönades med HP.

E. Pärlans Playboy bästa juniorhane med HP, Tisla, E. Enyas Elektra fick HP unghundstikar dock oplac (har på sig uppfödargrupps HP också) och E. Enyas Emilio bästa unghundshane med HP.

PS På allmän begäran så ska jag konstruera en sida som förklarar lite förkortningar från utställningssammanhang – så alla som INTE är hundnördar förstår hur bra det gått med.

//Kramar en trött och alldeles för självgod matte till världens snyggaste Tissel-Tassel