Ja och idag träffade Tisla farsan med…

Trevligt nog så visade det sig att Tislas pappa, Rocky, också ställdes i Växjö idag. Jag fick lite härliga kletiga pussar och dessutom en liten pratstund med Bodil och Kalle - alltid lika trevligt. Dessutom bekantade sig far och dotter lite utanför samt fick ställa upp på ett par bilder såklart.

Snygging.

Nos mot nos.

Nu vet jag var fotomodells genen kommer ifrån…

Denna bilden gillar jag, far med dotter i bakgrunden. Fin.

 

SMÖKK, Växjö internationella utställning 31 oktober

SUCH Enchanter’s Pumas Promise

1:a Chkl, CK, 1:a Bästatik klass,med CACIB, samt tillslut BIM.

Kritik:

Stor, kraftig.

Mycket välskuret, proportionerligt, feminint huvud.

Bra ögon och öron. Tillräcklig haka, bra bett.

Något flack manke. bra rygg. Bra underlinje.

Harmoniska vinklar, bra lår, bra ben och tassar.

Jämna, effektiva rörelser. Bra påskjut.

Mycket bra temprament och arbetslust.

Domare: Fredrik Norgren.

Lilla löftet gör det igen. För det första hade jag inte tänkt ställa, utan mest för att träffa andra Enchantare, dessutom var hoppet rätt lågt då han rensade friskt och flera tvåor och treor delades ut. Fast Tisla föll honom på läppen och han var mycket nöjd med Tisla och hanen (som jag just nu tappat namnet på) när de stod uppställda för BIR:et. Så roligt att det gick så bra för en domare som verkligen visste vad han ville ha.

Mycket just nu

Det tar lite tid att vänja sig vid att jobba heltid, särskilt eftersom att det nu i början går ganska mycket mer än mina två förtroende timmar kvällstid för planering. Fast nu börjar jag så smått komma ikapp med allt, dessutom är det höstlov nu – så får ännu lite mer chans att komma igen med allt. Dock trivs jag himla bra på jobbet, så kommer nog bli utmärkt när det lugnat ner sig lite.

Så sista veckorna har jag inte orkat vara så aktiv. Dessutom har träningen legat lite på is då Tisla löpt och hon som vanligt blir väldigt underlig i sina löp. Hon får rejäla vaxproppar i öronen och tror att man kan springa hur långa rundor man vill då vi är ute och går, samtidigt som hon blir tryckt för minsta krav jag ställer på henne. Urk… men hon slutade löpa i förra veckan och får väl vara sig själv nu i ett par veckor innan hon blir skendräktig. Bara att inse att det nog inte blir något lydnadstävlat det här året som tänkt.

Tränade dock bägge lite idag, de fick staffetträna på gårdsplanen. Puma saker som hon gillar (skall, spin, backa, kontakt) och Tisla blandat ur tvåan och brukset (fot/kontakt, skall, kryp, fjärr och ink. med ställande). De hade kul och det är ett bra sätt och träna då varken de eller jag hinner tröttna. Däremot fick Tisla för sig helt plötsligt att jag var arg på henne (hade inte höjt rösten, bara uteblivit med en belöning då hon gjorde fel), så helt plötsligt gick inget alls. Efter ett tag fick jag ge mig och nöja mig med ett snabbt läggande så jag fick belöna och avsluta. Oh, vad jag hatar löpet, hon blir helskum.

Annars som sagt inget speciellt, ska ställa ut på lördag tror jag. Fast jag har missat ansöka championatet och inte fått tag på Ingrid om när det blir än, så får väl se om det blir något och i vilken klass tack vare klantiga/glömska/stressade jag. Tanken är dock Växjö i sällskap med trevliga Enchantare. Denna veckan är dessutom kort vecka, jobbar bara månd-onsd. Trevligt!

I fredags hade vi dels Halloweenfest för eleverna på dagen, men även för personalen på kvällen – såhär läcker (?) var jag på vägen till jobbet. Både busschaffören och de andra på bussen, klockan nio på morgonen, kollade väldigt skumt på mig…. undra varför.

Hemma igen utvilad och med bra start

Kom hem i lördags kväll, harmonisk och mentalt utvilad. Vart en underbar vecka tillsammans med Lollo och Louisen. Vi har haft en och annan skur (är deras ”höst” där nu), men förutom måndagen så har vi haft det i stort sett soligt med perfekta 25-27 grader. Måndagen passade vi på och åka till Palma och shoppa lite istället. Vandrat runt lite i gamla Alcudia och Porta de Alcudia där vi bodde. Sedan god mat och ett och annat glas vin i gott sällskap. Jag hade gärnat stannat flera veckor till… underbart!

Något utplock av bilder nedan.

Bilderna ovan är från gamla delarna av Alcudia och utsikt över bergen som man såg därifrån.

I Palma regnade det på oss… ganska rejält.

En av middagarna någon kväll, jag och Louisen.

På balkongen en av frukostarna.

Strand vy.

Utsikt från middagsbordet sista kvällen.

Vi hade även någon enstaka bild där vi fastnade alla tre. Jag, Louisen och Lollo. Härlig resa!

Hundarna har haft det bra med mamma, Tisla passade på och börja löpa… lite tidigare än jag räknat med, men troligtvis jag som räknat fel. Fast de har haft det gott, jag har dessutom förvånsvärt enkelt lyckats inte sakna dem så mycket. Men oh vad mysigt det var med boxerfnys när man kom hem.

På måndagen på resan så fick jag dessutom ett samtal om arbetsintervju, de hade velat träffa mig då i veckan – men gick ju inte. Var dock där på intervju idag, fick jobbet – jobbar där tisd-torsd redan nu i veckan och sätter mig in i vilka klasser jag har och planerar (ska nämligen jobba torsdag natt, redan bokat) – sen börjar jag på ”riktigt” med undervisning nästa måndag. Så nu vet jag säkert att jag har jobb läsåret ut om jag inte missförstod något, jätte skönt. Men lite chockartat snabbt bara, knappt hämtat mig från semestern än. Så med säkerhet blir jag kvar i Karlskrona fram till sommaren, efter det får vi se hur det ser ut med jobb.

Nu åker jag…

… eller snart i alla fall. Blir att jobba natt, sova 4 timmar i vilrummet på jobbet, sen åka direkt in till stan och tåg -> Kalmar -> Mallorca. Härligt. Mallorca är kanske inte drömresemålet egentligen, men sällskapet är underbart, värme, sol och bad, känna att man är ledig… jag återvänder hem den 3:e oktober.

Kommer antagligen bli MASSA hundabstinens, tror inte jag vart ledig från hund mer än ett par tre dagar som mest på 5 år, så underlig känsla. Men de kommer ha det toppen bra hemma hos mamma (tack. ), så får de tillbaks en laddad matte.

Igår var Martin här (hundabstinens) och vi gick en promenad och han fick fota hundarna lite åt mig. Så bland annat är den en ny bild på oss tre under ”Om oss”,  sedan portionerar jag väl ut resten… dock ligger alla mina favoriter på facebook för den som är nyfiken.

Kamp om trasan.

Matte kampar med alligatorn.

Tisla har, inte helt oförtjänt, kallats Dumbo under hela sin tid hos mig…

Då och nu

Grattis pappa Rocky!

Vi skickar ett super dunder grattis till KORAD Swedbox Holinone – pappa till Pumorna, för en fin tredje placering i Ragnar Borgefors vandrings pris för bästa avelshane.

Han är en godbit  pappa Rocky, delaktig i upphovet till 9 alldeles speciella gula monster. Här med en av Pumorna, Pompe (?) mellan tassarna.

Bodil och Kalle, ge honom en puss från mig och flickorna!

Dagens underbaraste ljud

En snörvlande boxernäsa som plöjer genom ris i skogen. Vilket mysigt ljud… och vad det lös i bägges ögon idag.

Dagens näst bästa ljud var smackandet av glad boxersvans mot benen på matte och träden i skogen…

Lycka i en liten låda!

Spår och annat

Spårat med boxrarna bus lite häromdagen, bägge två gick helt okej. Pumas svans vispade hela tiden så jag trodde den skulle gå av, det var sååå kul tyckte hon. Fick lite svårigheter med att jag korsade ett dike på flera ställen och en spetsvinkel. Det enda var att apporterna tyckte hon jag kunde ta själv… När jag stannade henne och väntade markerade hon dem snabbt, hon visste var de var men struntade helt enkelt i det… hehe, nåja, spårarbetet var fin fint.

Tissel Tassel gick ett fint spår med, mycket ris och hoppande över stockar och sten samt diken i hennes spår, men det var inga problem. Apporterna kom med hem också. Fick också oväntad störning med några svampplockare med hund som hade korsat och sedan gått nära och parallelt med spåret en bit, precis strax innan vi kom (jag såg dem men Tisla var upptagen i spåret). Fast även det var lugnt, till och med nyttigt, den nya vittringen drog så klart ut henne på slag åt bägge håll – sen riktigt såg jag hur hon stannade upp och tänkte till och letade upp SITT spår igen… turligt nog hade vi en apport mitt på sträckan där störningen gick parallelt så fick en riktigt bra chans att belöna där. Var väl runt 1200-1300 m men direkt påsläpp och 7 apporter.

Vart lite si och så med spårandet i sommar, även om jag tränar mer än jag skriver. Fast ska helt klart ta tag i det ordentligt igen nu när vi inte har värme att skylla på, ska ut lite senare idag med. Inatt så var hundarnas matte, dvs jag, som inte riktigt är frisk än – ordentligt frusen. Tvingade Tisla att sova under täcket, hon var mycket skeptisk först men kom på att det var rätt mysigt så hon sov där nästan hela natten och jag höll mig varm och glad.

För övrigt kommit på det bästa knepet med snabba kvällskissen, göra iordning maten innan så den står färdig… attans så snabbt det går att hitta det ”perfekta stället” och göra ifrån sig på, sen springer bägge två in och står och hänger på handtaget in. Hehe, man får inte vara dum.

Appropå inte vara dum. För första gången på mycket länge så ska jag åka iväg och unna mig något icke hundigt. Blir en restresa tillsammans med två tjejkompisar från gymnasiet till Mallorca. Lite sol, leva gott och ha det kul ihop. Den 26:e far vi och återkommer den 3 okt igen – skönt!

Annars så går jag och vickar lite, mest som lärare (börjar rulla in lite timmar nu) och även på boendet… Inget jag blir rik på, men nog för att överleva i alla fall. Fast det där med vikarieåtgång är ju upp och ner, så får se hur det ser ut framåt hösten här… men det löser sig alltid.

Tjatmostrar

Jag förstår inte hur folk kan ha boxrar utan och göra något med dem, drivs de inte till vansinne? I veckan nu har jag vart sjuk, känt mig riktigt dassig så inte orkat göra något mer engagerande än att promenera kräken lite… Sista två dagarna blev det dessutom lite si och så med det (Tisla var erbjuden att följa med på skogsridtur med hästen men hon sjappade tillbaks till stallet och hundarna där istället, hm). Idag kulminerade därför allt i två MYCKET tjatiga hundar, som knölade på mig konstant, slickades och buffades, morrades och gäsppep – dessutom brotta runt varandra lite.

Fortfarande inget bra alls, halsen gör sviiiiinont (inga associationer till svininfluensan nu ), men kände att jag var tvungen och göra något åt detta. Så blev en ryggsäck med uppletande saker med oss ut, som vi inte tränat på alldeles för länge får jag erkänna…

Vallade en halv ruta på bredden, som en väldigt bred korridor. La ut sex föremål med tanken att Puma fick plocka åt sig några först. Hm, och ja det gjorde väl hon… men hon passade på och kolla upp typ alla föremål först, byta en gång på första föremålet sen stå i enorm beslutsångest vilket föremål hon kände mest för att hämta när hon skulle ut igen… Nu tränar vi ju bara för skojs skull och gjort sista året, säkert därför mycket av detta kommer då jag inte direkt har krav i vår träning, så därför stod jag mest och fnissade när mattes lilla drake funderade mest över vilken skatt hon ville ha i sin samling. Fast Puma hade skitkul och var såååå nöjd. Andra omgången var hon lite mer ”rätt”, men tanten gör ju precis som hon vill – så är det bara.

Tisla hade tre föremål kvar, de två första gick in skapligt (men lite missnöjd över hur hon gick och styra i skicken samt hennes generella nosarbete) – den tredje behövde hon rätt mycket stöd på men fick in den med. Andra omgången så hade hon fyra föremål kvar och det var som hon funderat på saken medan Puma var ute igen och nu var hon mycket mer lyhörd för mig och sökte av där jag bad, dessutom tyckte jag hon arbetade smartare med nosen också (vinden var densamma, alltså ingen alls nästintill så borde inte påverka) vilket resulterade med sakerna snabbare i snoken och därmed snabbare in. Första tre föremålen plockade hon åt sig på kanske 1,5 minut, det fjärde fick hon jobba mer på (låg ganska grunt) men hon fick in det utan hjälp. Så kändes som det slutade himla fint.

De är ju väldigt olika, Puma är ju självständig till förbannelse och det är svårt att hitta en ”lön” värd att jobba för, medan Tisla knyter knut på sig själv för att vara till lags men i gengäld kanske behövt ha något mer egna åsikter i uppletande och spåret för och riktigt maxa. Fast lite det som gör det så kul att träna bägge och de löser ju bägge två uppgifterna, men på MYCKET olika sätt.

Det sista har de vart väldigt bundna till varandra upplever jag det som, busar mycket mer än förr och delar gärna på biabädden och myser. Tror Puma hade ont mer än hon visade efter sista operationen, det såret var ju större och mer svullet och hon skrek ju riktigt ordentligt ett par ggr när Tisla stötte till henne (och hon är mycket smärttålig annars). Det i kombination med lite skendräktighet som nu börjar gå över gör att Puma känns piggare än på länge.

Tyvärr, tyvärr, tyvärr har jag nu hittat en tredje knöl, på samma plats som de tidigare två ungefär (mitt på bogmusklerna alltså men som vanligt ”inbäddad” mellan musklerna). Så himla trist verkligen men jag visste ju att beskedet inte var positivt i våras och domen då löd ”MYCKET stor risk för residuala tumörer”. Spontan känslan bara skriker ”operera bort otäckingen nu!”, men jag kan inte operera henne var 3:e-4:e månad, är inte hållbart för henne, även om jag gärna gjort det. Fast det tänker vi inte på nu, nu har vi det gott bara.